Dagens Nyheter – 7 februari 1874, sida 1

sakna förmåga att se; för Guds skull, spring efter doktorn. — Lugna er för all del, fru Bertram! svarade flickan vänligt. Det kan icke vara så farligt som vi tro det. Ni är så nervsvag och så ovan vid sjukdom. Jag skall springa bort efter hr Vincent, om ni vill det, men jag tror att det alldeles icke är nödvändigt. Hon tog på sig sin hatt, under det hon talade. — Jag vet icke, sade fru Bertram hopplös ton, jag vet icke hvad jag bör göra; hon har aldrig varit så sjuk någon gång förut. : Hon gick uppför trappan. Geoffrey följde henne, modig genom det deltagande han kände. Han stannade i den öppna dörren till det lilla sofrummet, -tarfligt möbleradt, men nätt och fläckfritt med sina gardiner och öfverdrag, sitt välskurade golf och sina nytapetserade väggar. Det sjuka barnet låg med sitt gyllene hår spridt öfver hufvudgärden och med de blå ögonen feberaktigt glänsande. Värdinnan satt bredvid bädden, delande moderns vaka. Fru Bertram stod nedlutad öfver barnet, kyssande sin flicka med innerliga lidelsefulla kyssar och yttrande brutna ord fulla af kärlek, Plötsligt reste hon sig upp, väna std mat däman. nah ygercoklof med After.