Dagens Nyheter – 6 februari 1874, sida 3

RR tt Pn saga efter Voltaire. (Forts.) Efter ett längre samtal af liknande innehåll beslöto de två filosoferna att tillsammans undersöka andra planeter. De packade in sina matematiska instrumenter, lemnade Saturnus och landstego snart på ringen. Derefter reste de från måne till måne, bestego slutligen en komet och fördes af honom hastigt och lustigt genom rymden. Efter en längre färd sågo de en liten, skinande kula under sig. De beslöto att undersöka den och med hjelp af kometens svans sökte de att komma i dess närhet. Ett norrsken förde dem åter ned till jorden, hvarest de landade på Östersjöns sydkust den 5 juli 1737. Först vandrade de från norr till söder, och derpå hela jorden rundt på 36 timmar, men de sågo icke en enda iordinvånare, och de upptäckte icke det ringaste som kunde ge anledning att förmoda det så utmärkta varelser som vi menniskor funnos till. Dvergen från Saturnus, som under tiden gjorde temligen hastiga och följaktligen mindre riktiga slutledningar, antog utan betänkande att jorden var obebodd. Den första orsaken han härför anförde var att han icke hade sett någon invånare. Tillåt mig påminna dig om, att din bevisföring icke är riktig, sade Mikromega. Du kunde med lika så god rätt påstå att många stjernor af den 50:de storleken alls icke äro till, derför att du med dina små och ofullkomliga ögon icke kan se dem, ehuöring jag deremot mycket tydligt kan skönja em. Men jag har undersökt allt på det noggrannaste, svarade saturnaren. Kan så vara sade Mikromega, men du har helt vårdslöst öfvervägt resultaten af dina undersökningar. Men, invände dvergen, denna lilla kula är så illa inrättad, så oregelbundet byggd och har en så löjlig form. Se på dessa små krokiga vattendrag, som icke äro bredare än en tråd; dessa -formlösa dammar som hvarken äro runda eller fyrkantiga eller af någon annan bestämd form; och dessa små spetsiga stenar sedan som sticka oss under fötterna? Se huru flat kulan är vid polerna och se huru underligt den surrar rundt om solen, så att det nästan alltid är mörkt vid polerna. Att någon varelse med temligen utvecklade sinnen skulle kunna bo här är icke möjligt. Mycket bra, sade Mikromega; men det hindrar icke att folk som blott äro måttligt utrustade med sinnen kunna bo här. Detär omöjligt att allt detta skulle vara skapadt till intet. Denna kula kan väl kallas oregelbunden nog i jemförelse med Jupiter och aturnus; men det faktum att vi icke kunna se den ordning, som herrskar der, tillåter oss likväl. icke att antaga att allt härstädes måste vara i oordning. -. Saturnaren svarade något häftigt, och ordstriden. skulle icke hå slutat så snart, om icke Mikromega i hettan ryckt af sitt diamanthalsband, så att diamanterna föllo ned på jorden. Det var stora vackra stenar; den största vägde omkring 400 skålpund, den minsta. 50. skålpund, Dvergen, höll just på att samla upp:dem, då han upptäckte att den form de fått genom slipningen gjorde dem till utmärkta mikroskop. Han tog ett sådant litet mikroskop, hvilket. förstorade 160 gånger, och satte det för ögat. . Mikromega deremot valde ett som förstorade 2,500 gånger. De kunde dock ickö genast se något med hjelp af diamanterna, ehuru dessa voro utmärkta linser. Snärt kommo de dock underfund med linsernas brännpunkter och saturnaren såg. en liten. svart Nropp flytande i Östersjön; det var en hval. Han tog den försigtigt upp ur vattnet, lade den på sin tumnagel och visade .den för sin kamrat, hvilken fann det högst löjligt att jordens invånare kunde vara så små. Saturnaren, som nu var öfvertygad om att jorden var bebodd, antog genast att den var befolkad af hvalar och började anställa betraktelser öfver deras uppkomst och sökte utforska huruvida de hade förnuft och fri vilja. Mikromega undersökte den lilla varelsen med mycken omsorg, men var icke i stånd att. afgöra om den hade någon själ. De voro begge böjda att antaga att det icke på jorden fanns någon besgjälad varelse, då de just i mikroskopen fingo sigte på ett annat föremål af ungefär samma storlek som hvalen, likeledes flytande på Östersjöns yta. Det var en hop filosofer som ombord på. ett skepp reste bom från en stor internationel kongress, hvarest de hade utmärkt sig genom att meddela en mängd iakttagelser och anmärkningar, som hvarken de sjelfva eller andra menniskor förstodo. Tidningarne berättade, att deras fartyg a återresan satt på grund i Bottniska viken och att passagerare och manskap blott med möda kunde räddas. Men här i verlden-får man högst sällan känna sanna förhållandet. Jag skall emellertid samvetsgrannt berätta hvad som skedde vid.detta tillfälle och jag skall icke lägga:till något af egen uppfinning, hvilket ju icke är så litet begärdt afen historieskril BORT ANS LV Mikromega , utsträckte sin hand efter den lilla kroppen och med tyå finger lyfte, han hela skeppet, filosöfer, och allt upp,ur vattnet och satte. det på. nageln: Msn r Här hä vicdåcett djur Som är något olikt det andra; sade dFergen från Saturnus. Sirianaren flyttade för säkerhetens skall det ifrågavarande djuret ned i sin hand. Besättningen och pässagerarhe trodde att de af ,en orkan blifvit, lyftade i, vädret samt uppkastade på ett klippstycke och började strax taga sina mått och steg till räddningen. Sjömännen kastade vinfaten öfver bord ut i Mikromegas hand och stego derpå ned efter. skeppssidorna.. Matematikerna .togo sina qvadtanter, sextanter och teodoliter och kommo ät på sirianårens. finger. Denne