Dagens Nyheter – 6 februari 1874, sida 2

med knapp höd man kan få så mycket som ett halft dussin ord af henne, och min iro är, att. trots dem milda rösten är hon så stolt. som någon kan vara. . — Var tyst, Mathilda Jane, du: förtalar alltid folk. . Jag tror att det här paret skulle passa er alldeles. förträffligt, min herre,:sade hon till Geoffrey, som fått in sina fingrar i den sträfva trådvanten. — Stackars rara fru, det fanns inte mycket stolthet ,qvar hos henne i morgse, då hon talade om sin lilla flicka. — Hennes lilla flicka! Det är väl ingenting åt henne, hoppas jag. : — Jo, det är det. Det stackars lilla kräket har fått messlingen. Hvar hon har fått den, kan jag icke förstå, ty på den här gatan går den inte. Alltnog, den lilla har fått den, och modern är. alldeles förtviflad. Men som jag sagt flera gånger, det är ingen fara för barnet. . — Är ni säker på att det icke är farligt? utropade. Geoffrey ängsligt, ickederföre att han i allmänhet brydde sig mycket om barn, men hennes barn, det fick icke vara utsatt för någon fara. — Nej, jag tror icke att det kan vara det. Febern har väl varit stark, och den lilla är mycket utmattad deraf, men doktorn har inte talat om någon fara. Han kommer för öfrigt i. afton för att :se till harnet. :