Dagens Nyheter – 6 februari 1874, sida 1

a SS oa ennen — Jag kan blott upprepa hvad jag redan sagt er, sade fru Bertram lugnt, lika otillgänglig för hans böner som hade under denna statylika skönhet blott funnits marmor, isig marmor, och ej ett qvinnobjerta, i stånd att smälta af hans värme eller: att röras af hans innerliga ödmjukhet. Intet kan vara mera dåraktigt eller mera gagnlöst än denna inbillning. ra — Inbillning! upprepade han bittert. Det är en lång lefnads enda, djupa lidelse, och ni kallar det en inbillning. — Intet kan vara mera dåraktigt, fortsatte hon utan att akta på hans afbrott. Jag kan ej möttaga er vänskap för det närvarande; jag kan ej föreställa mig möjligheten af att en gång i framtiden kunna besvara er tillgifvenhet. Min stig i lifvet ligger öppen och klar för mig — mycket trång, mycket törnig måhända — och ensam måste jag vandra den. Glöm er förtjusning för en, som aldrig gjort något för att framkalla den, Vänd åter till-lifvets banade väg. Hvad är det Byron säger, Byron, som har tömt alla lidelsernas bägare? Kärlek betyder så föga i mannens tillvaro. Niär ung, rik, fri, och med: hela verlden öppen för er. Tacka Gud för så många välsignelser och — med ett litet skritt, som hade en anstrykning af bitterhet — ropa icke efter månen. LUCIUS DAVOREN, 28