Dagens Nyheter – 6 februari 1874, sida 1

— Icke i afton. Tack! Jag skall komma in och se på några näsdukar i morgon, svarade Geoffrey, i det han aflägsnade sig, glad för det han, genom att gifva ut nägra shillings, beredt sig ett tillfälle att få kännedom om det som försiggick uppe hos fru Bertram. Han gick direkte derifrån till den bästa frukthandlaren i staden, der han köpte litet i drifhas frambragta. vindrufvor till ett pris af fjorton shillings skålpundet och hvilka han genast afsände till fru Bertrams bostad. Hon skulle sjunga dagen derpå. — Är hennes Barn sämre, skall hon icke uppträda, tänkte han. Men då han följande eftermiddäg tittade in i den lilla boden, hörde han den lilla var något bättre, och att fru Bertram derför hade för afsigt att sjunga. — Det kom en hel del vindrufvor i går qväll, straxt efter det ni gått, sade enkan, Var det ni som sände dem? Fru Bertram blef så angenämt öfverraskad, ty de lindrade så mycket det stackars lilla febersjuka kräkets törst. : — Ni talade väl ej något om mig? sade Geoffrey. — Nej, icke en stafvelse, — Det var rätt! Jag skall skicka mera drufvor, var så god och låt mig också veta om det är något mera jag kan göra. — Sänd mig ett dussin af de här näsdukarne, sade han ätan att se på varan, som var ungefär