Dagens Nyheter – 5 februari 1874, sida 2

RÄTTEG.och POLISNYHETER. POLISEN. Afviken grosshandlare. Delegaren i firman R. V. Moberg komp., G. A. Sjöstedt, har afvikit från staden och medtagit firmans er kassa, värdepapper samt i firmans namn uppburna och upplånade medel tiil ett belopp af mellan 15 och 20000 rdr. Firman, som har sitt kontor i nr 65 vid Vesterlånggatan, blef i tisdags försatt i konkurstillstånd. Den andra kompanjonen är en redbar och sträfsam ung man, som genom Sjöstedts bedrägliga bandlingssätt ser sina förhoppningar på en ljus framtid åtminstone för ögonblicket gäckade. (Sv. Medb.) Rån, Sistlidne lördag anmälde skräddaren C. G. Wallin, boende i huset nr 62 Norrlandsgatan, att han samma dag vid tretiden på eftermiddagen i närheten af Ålkistan utanför Roslagstull blifvit öfverfallen af två manspersoner, illa slagen, dels med blotta hånden, dels med tillhy; ge, samt rånad på ett guldankarär med vidhängande guldkedja och guldmedaljong. Det hela värderade han till 145 rdr. Båda rånarne voro för honom okände; men tillkännagaf Wallin att en af dom varit iklädd andrå lifgardets vicekorporalsuniform. Kort innan rånet skedde hade Wallin varit inne å Stocksundsbro värdshus, der han bland andra fe äfven varseblifvit gardisten. Under det Walin var inne på värdshuset, hade han tagit upp sitt ur för att se efter hvad tiden led; han a op att gardisten jemte den andra personen, som väl äfven varit inne, fastän Wallin ej märkt honom, dervid fått syn på uret och beslutit-att råna honom; Kort efter det denna anmälan blifvit gjord ankom bud från pantlånaren Jansson, boende i huset nr 13 Skepparegatan å Ladugårdslandet, att två personer hos honom sökt att pantsätta ett guldankarur med kedja. och medaljong. De hade uppgifvit att de köpt uret af en herre från landet samt fått kedjan med medaljongen på köpet. Han hade emellertid. misstänkt att det var stulet, hvarför hån qvarhållit de båda personerna: Dessa blefvo nu afhemtade till detektiva vaktkontoret der Walin ännu var närvarande. Han igenkänds dem genast vara rånarne. De uppgåfvo sig vara arbetskarlen Cal Johan Gustafsson från Täby socken i Södermanland samt viee korpralen vid mäåjor Lagerbergs kompani af andra lifgardet Frans Oskar Nybom, ågot rån förnekade do att hafva begått. De hade, sade de, märkt Wallin kasta sten på förbifarande och för öfrigt vara utmanande. De hade derför blifvit förargade samt öfverfallit och slagit honom. Då han märkte, att han kom illa ut, hade han sjelf tagit fram och lemnat. dem sitt ur under utrop: ni ska få allt hvad jag har, blott ni släpper mej. Gardisten Nybom påstod att han ej emottagit uret, uten Gustafsson, De. shade sedermera dillsammåns begifvit sig från Wallin inåt-staden, då de kommit öfverens att pantsätta uret med vidhängande kedja och medaljong. Efter denna förklaring blef Gustafsson satt i fängsligt förvar och: Nybom afförd till andra lifgärdets Kasern med begäran om häns häktande inom regemöntet. 3 gr förevar-detta mal inför pol sommaren.. Såväl Nybom som Gustafsson vidhöllo sina uppgifter; Nybom med det tillägget att han ej visste; huruvida Waliin--sjelf. lemnat klockan eller Gustafsson tagit den ur fickan — sedan Wallin gifvit tillstånd dertill. Målet öfverlemnades till rådhusrätten. LANDSORTEN. Moakoarne Cederberg Under. denna rubrik berättar Norrköpings Tidningar: Häktade förre drängen Cederbergs hustru — en ung, proper och behaglig qvinna — inlemnade till rätten sistlidne måndag, på grund af inträffade sorgliga förhållanden,:ansökan om boskilnad. . Mannen inkallades, för, att höras häröfyer och godkände ansökningen. Hvad två förspillda menniskolif, hvad medvetandet att hafva ruinerat trettio menniskors hederp hvad samvetets röst, hvad cellens stillhet. och .vinterqvällens mörker icke förmått, det förmådde — kärleken. Ty då han med ett sakta ja gaf bifall till den så godt som hälfva skilsmessan från sin hustru, som sorgset men örit bliekade på sin midtemot i fångdrägt stående make; brast en ström af tårar lös ur den. annars. så förhärdade mannens ögon. Äfven hustrun grät, -.och då. de hegge.makarne derefter åt; hvar. sitt håll lemnade. domsalen, nickade de under tårar vänligt till hvarandra.