Dagens Nyheter – 5 februari 1874, sida 2

170 — hon in på ett hotell, var det aldrig detsamma som det, hvilket blifvit valdt af de andra. Många gånger hade han följt hennes steg ocH vaktat benne, fast besluten att tilltvinga sig ett samtal, så snart lämpligt tillfälle erbjöd sig, men intet sådant hade hittills kommit. Han var rädd för allt, som kunde åstadkomma en skandal. Här i Stillmington hade han nyä förhoppningar. Han hade fått veta att fu Bertram jemte sin lilla flicka redag första afton de vistats i staden hade gjort en promenad i den vackra park, som tillhörde Stillmington. Geoffrey hade bestämt sig för att handla i enlighet med denna underrättelte, ty hvad var mera troligt än att hon äfven denna afton skulle derstädes förnya sin pro: menad. Himlen var så blå, vestanvindarne så balsamiska, hela naturen inbjöd ju henne till de i sin nyfödda grönska doftande lundarne: Geoffrey Bötaläde alltså sin inträdesafgift vid den lilla porten, som ledde in fill detta Stillmingtons Eden. Han följde en gångstig, som slingrade gig fram en skuggig lund, tvärs genom hvars grönska och blommor den lilla klara floden flöt. Geoffrey fortsatte sin väg till dungens slut utan att möta någon: Han gick ned till stranden och betraktade en stund med eh van fiskares ögon den lilla flodens bugter