Dagens Nyheter – 5 februari 1874, sida 1

— AV U gör intet. Jag vill förr att mitt hjerta skall brista för hennes skull än lefva lycklig med någon annan för alltid, som det står i någon gammal historia. Mod, Geoffroy, låt oss visa henne, hur mycken hårdhet och grymhet sanne älskare kunna fördraga och fortfara att älska och hoppas, till dess både kärlek och hopp utsläckas i en för tidig graf. Och Geoffrey, hvars filosofiska sinne brukade sysselsätta sig med dylika reflexioner under hans toalettbestyr, kunde, under det han knöt sin hvita halsduk, betrakta sitt ansigte i spegeln oeh förvåna sig öfver att hans lidelse ej gjort större härjningar i hans ansigte, öfver att han ej blifvit blek och mager, och beströdd med. otaliga rynkor i sitt anlete. — Det förundrar mig att jag ej blifvit ful och ohygglig som grefve Ugolino,. sade han för sig sjelf och gick ned i sin enskilda matsal för att intaga en middag bestående af fem rätter mat. Kärleken hade intet menligt inflytande utöfvat på hans aptit. Hvad fru Bertram beträffar, visste Geoffrey att hon lefde;fullkomligt allena med sin lilla dotter. Hon mottog ingen, besökte ingen och höll dem, som gemensamt med henne uppträdde på konserterna, på största möjliga afstånd. Hyrde hon en bostad, var den alltid aflägsen från den trakt af staden, der de andra af det lilla sällskapet bodde; tog Civvoros DAVOBEN. 28