Dagens Nyheter – 2 februari 1874, sida 2

— Riksdags-Nyheter. Andra kammarens sammanträde i lördags öppnades med ett längre anförande af finansministern statsrådet Wern, hvilket skulle utgöra en förklaring af och ett försvar för regeringens proposition om statsverkets tillstånd och behof, med särskildt afseende på de angrepp, som mött regeringens förslag om dyrtidstilägg i embetsmännens löner. Hvad för det första beträffar de fordringar man uppställt som vilkor för beviljandet af löneförhöjningar, nemligen om embetsverkens omorganisation, så ville talaren upplysa: att en omorganisation pågått alltsedan 1865 och ännu pågår; att en omorganisation af ett embetsverk med dess invecklade maskineri och med afseende på de kostnader ett dylikt arbete medför, endast successivt kan företagas; och att i den vägen så mycket blifvit gjordt sedan den nya representationsordningen infördes, att man vore böjd att tro, det härvidlag skogen ej blifvit sedd för träden skull. Talaren ville endast återkalla i minnet några exempel, som skulle bestyrka att dessa förändringar dels i afseende på arbetsordningen och göromålen, dels i afseende på den inre organisationen blifvit gjorda. Så t; ex-1865 armåförvaltningen, 1866 elementarläroverken, 1867 marinväsendet och sjökrigsskolan, 1870 skogsstyrelsen, 1871 artilleriet, 1872 ekonomiska kartverket och meteorologiska anstalten, 1873 generalstaben och statsdepartementen; och vidare under samma tidrymd större och mindre förändringar i författningarne rörande vissa andra institutioner, såsom: kronobagerierna, elektriska telegralen, folkskolorna, militärläroverken, navigationsskolorna, fria konsternas akademi, veterinärinrättningen, teknologiska institutet, flottan, Ultuna landtbruksinstitut, skogsstyrelsen, sjökarte; verket, postverket, jernvägarne, tullen, posten, bergskolan, -disciplinkompaniet, bränvinsbränningskontrollen samt domsrättens Quljande från den administrativa makten m. fl., m. fl. När nu ett embetsverk skall ombildas och personalen reduceras, går det icke an att med ens afskeda och sålunda blottställa en mängd personer, som i åratal egnat staten sina kunskaper och sin tjenst, och detta lär väl ingen begära, lika litet som någon kan vilja att dessa statens tjenare skola under