Dagens Nyheter – 2 februari 1874, sida 1

Han grep kuvertet, som var försedt med en utanskrift, ojemn och stel till stilen, hvilken var honom helt och hållet främmande. Ifrigt öppnade han det och såg på underskriften, Homeruswfgewright. Min bäste herre. — Då ni bisprang och följde mig häromdagen, gjorde jag några profana anmärkningar rörande ert yrke, kvilka ni upptog på bästa sätt. Men förlåt sådana uttryck af en gammal man. Ni sade mig att, om jag kände mig sjuk, skulle mina tankar helt naturligt vända sig mot Suvilleroad. I detta har ni orätt. Jag känner nu att något är på tok i min konstitution, det är måhända en lefversjukdom eller kanske något annat, som antyder att jag snart måste bryta upp. Men i stället för att tänka på de der stora ryktbara läkarne i Westend med sin ståt och sina stora anspråk, vänder jag mig till er. sJag sade er häromdagen, att jag tyckte om ert ansigte, detta är icke allt. Min hushållerska, som har slägtingar här i distriktet, har talt om någon märkvärdig kur som ni lyckligt företagit med hennes mans brors kusins andra hustrus syster. Slägtskapen är mycket aflägsen, men ryktet om er förmåga trängde ända fram till min tjenarinna. Vill ni titta in till mig, då det passar sig för er? Men gör er ioke något besvär med att särskildt komma och se till mig, Mina LUOIUS DAVOBEN, 19