Dagens Nyheter – 31 januari 1874, sida 2

Utrikes-Nyheter. Som svar på den af Gladstone till hans valmän i Greenwich ställda skrifvelsen har oppositionens ledare, Disraeli, sändt sina valmän i Buckinghamshire ett bref, hvari han skarpt kritiserar premierministerns åtgörande. Han förklarar, att regeringen tagit detta steg att upplösa parlamentet blott för att undgå att utlåta sig om Ashantikriget, då parlamentet säkert skulle nekat penningemedel till dess fortsättande. Gladstones politiska program är, om man undantager öfverskotten i budgeten, icke klart och tydligt; hvarje minister låter naturligtvis reduktioner i skatterna inträda, så snart ett öfverskott visar sig; det konservativa partiet har alltid talat för nedsättning i inkomstskatt och förminskning i lokala afgifter, och att det ej förr lyckats erhålla ett sådant resultat, dertill är de liberalas motstånd skulden. Gladstones uppgift hade varit att visa större energi i den utrikes politiken och låta den inre lagstiftningen hvila något mera. Genom bref från London ser man för öfrigt, att den plötsliga upplösningen af parlamentet till och med 4 de liberala kretsarne väckt en pinsam öfverraskning. Gladstone har dock sökt minska detta intryck genom att dagen förut tillställa medlemmarne af det liberala partiet ett cirkulär, innehållande en ursäkt, att det under närvarande omständigheter icke varit honom möjligt att tidigare underrätta dem om det af ministeren fattade beslutet. De konservativa tidningarne.. såsom t. ex. Standard kalla i alla fall upplösningen för en statskupp, hvilket dock gör ringa eller intet intryck, då saken är i sig loflig och ej i något afseende strider mot författningen. Den af franska nationalförsamlingen antagna lagen om märernas tillsättande går väsendtligen ut på att -lägga utnämningen af desse embetsmän i händerna på regeringen och tillförsäkra denna ett öfvervägande inflytande i kommunerna. Offentliggörelsen af denna lag beledsagades af en skrifvelse till prefekterna från hertigen af Broglie. Det heter deri att den sorgliga erfarenhet, som utgör orsaken till denna lag, är märernas glömska af deras pligter mot staten, deras alltför öfverdrifna känsla af oberoende som kommit dem att slita de band som förena dem med centralmakten, partiandan i kommunerna, som gjorde, att sådane valdes till märer, som genom sin oduglighet och sina laster voro ovärdiga att bekläda ett sådant embete. Den nya lagen skall afhjelpa dessa brister och det tillkommer prefekterna att upprätthålla den centrala maktens myndighet med takt och energi. Skrifvelsen uttalade den förhoppning att de närvarande. märerna kunde bibehållas. Skulle dock förändringar blifva nödvändiga, erinrades prafekterne om att märerna kunde tagas utanför kretsen af kommunalrådens medlemmar, ehuru naturligtvis då med ministeriel sanktion. Detta framställdes blott som ett försvar mot en systematisk opposition. — Slutet af skrifvelsen är vigtigast, emedan deri vidröres marskalk Mac-Mahons 7-åriga embetsmyndighet. Det lyder sålunda: Jag behöfver väl ej säga er, att ni ej bör utesluta någon från att blifva mär at rent politiska orsaker. Det är tillräckligt, om de personer, hvilka ni anser för dugliga att bekläda denna post, hafva åsigter, som stå i öfverensstämmelse med de konservativa grundsatser och intressen, som diktera hvart och ett af nationalförsamlingens beslut. Det sista och vigtigaste af dessa beslut, lagen af den 20 november förlidet år, har tydligt föreskrifvit er den väg, ni har att följa. Denna dag uppdrog nemligen nationalförsamlingen åt marskelk Mac Mahon en sjuårig embetsmyndighet, sedan han redan från den 20 maj beklädt posten som republikens president. Den myndighet, hvarmed han är beklädd, och hvars närmare utsträckning och vilkor författningsutskottet skall reglera, är redan nu och till dess sju år äro förflutna höjd öfver hvarje anfall. Alla goda medbörgare, till hvilket parti de äfven höra, kunna, utan att blifva otrogna sina innersta öfvertygelser, sluta sig till denna beskyddande myndighet och liksom den . anstränga sig för att utplåna hvarje spår af våra olyckor. Som embetsmän under marskalk Mac Mahons regering måste märerna efter bästa förmåga understödja honom och icke företaga något, som kan förmingka eller underogräfva hans makt. Mer