-ARR ma känslor och ädla tankar skulle fylla din lyckligt drömmande själ. Åt dig, syndare, åt dig blott de dagliga bekymren och den jägtande brådskan, detryckande nödvändigheterna, som skola göra dig sjelfvisk, hård och kall, atan en stund, då du kan vara öm mot din kämpande broder, utan en stund knappast, då du kan minnas din Gudl FJERDE KAPITLET. Lucius tänkte mycket på sin vän efter dennes öppna bekännelse på Kosmopolithotellet. Geoffrey hade, trots sin kärlek, intagit sin middag med den yppersta smak: Han hade ätit sina fem rätter mat med en aptit, som: blifvit uppfostrad i Amerikas urskogar, och druckit Chåteau : AYquem och Chambertin och fortsatt med liköreroch: blifvit glad, till och med upprymd, Lucius tog blott en måttlig del af. det hela, men njöt den med lust. Var det icke en skymt af ett. nytt lif, jemfördt med det som fördes i Shadrack-road, hvarest nöjena i allmänhet bade en bismak-af grogg. De skildes först efter midnatt med varma bedyranden om vänskap och kommo