Dagens Nyheter – 31 januari 1874, sida 2

öfverens om att åter råkas, Geoffrey skulle besöka honom i Shadrack-distriktet, så snart han blefve i tillfälle att göra det. Men hvarthelst hon än ginge, dit skulle han följa henne, vore det än till den kontinent eller arkipelag, som möjligtvis finnes vid sydpolen. Sålunda vände Lucius åter till masternas och riggarnes region och tröstade sig under ensliga qvällar med de smältande tonerna från sin violin. Länge och djupt grubblade han öfver kärlekens underbara mysterium, som kunde bedåra oss, förvrida äfven en så frisk natur som den ärlige, öppenbjertlige, jemne Geoffrey Hossack, Kärlek förbunden med musik! Ja, tänkte han, det är den ödesdigra kärleken. Februari månad kom med sina östanvindar, sin dimma, sina stormilar och sin snö, Nästan hvarje dag alltsedan november hade Lucius gått förbi det gamla,-buset vid Shadrack-road — äfven dådet, egentligen låg... utom hans väg — men hade aldrig lyckats upptäcka ett tecken till lif inom dess gamla murar. Han hade nästan: kunnat tro att hela den der novemberaftonens tilldragelser voro blott en hans öfveransträngde hjernas, fantasi, en vaken dröm. Hvarje söndag gick han två gånger till en kyrka, som låg midt emellan hans eget hem och den en gång kungliga boningen.