Dagens Nyheter – 31 januari 1874, sida 1

ARS Söndag efter söndag spanade hans längtande blick efter att upptäcka det enda ansigte, som för honom egde något intresse bland de många qvinnoanleten han der såg; men Lucilla Sivewrights var ej bland dem. Han började tro, att de voro dömda att aldrig åter möta hvarandra. Så kom en afton, då hoppet plötsligt ur sin dödskamp återkallades till nytt lif. Han återvände hem från sina ronder trött till både kropp och själ den dagen. Och äfven i hans hem mötte honom föga trefnad och beqvämlighet; kolelden i hans kamin hade slocknat. Tekitteln var isande kall, ingen duk på hans bord, ingen anrättning som kunde vederqvicka honom; hushållerskan, den gamla fru Bobb, hade sysselsatt sig med skurning och glömt huru tiden gått. Han kastade sig i sin gamla länstol och sträckte på måfå ut sin hand efter någon bok, Plato, Montaigne, Sterne eller någon annan filosof, som kunde lära honom att bättre bära det dagliga lifvets skorpionsting. Men innan hans hand nått böckerna, hejdades dess rörelse; han såg något ännu mera inressant än sjelfva Plato, nemligen ett bref. Egoismen triumferade öfver filosofien. Brefvet, vore detän en räkning, egde större retning för honom än en Sokrates visdom,