Dagens Nyheter – 31 januari 1874, sida 1

Hr Lindmarks maiden-speech var icke oäfvet; det hade åtminstone den förtjensten att det ställde frågan just på den punkt, hvarest den bör ställas; i det att han — med eller mot sin vilja — ådagalade, att det är regeringens skuld om riksdagen afslår den kupvgliga löneförhöjningspropositionen. Han begick blott två fel: dels deruti att han vände sig till orätt person; han borde ha sökt sin vedersakare icke bakom sig — på Östgötabänken, utan rakt midtemot — på statsrådsbänken; och dels deruti att han riktade förebråelser för bristande logik mot hr C. A. Larsson och icke mot sig sjelf. Må allmänheten döma! Hr Lindmark säger: embetsmännens löner äro icke tillräckliga, alltså böra de höjas. Han har således sin utgångspunkt fullkomligt klar och tyckes också veta hvarthän han syftar, men har den oturen att glömma bort sjelfva beviset för sitt påstående, hvilket i sjelfva verket är djerft nog. emedan det ingalunda är något axiom att embetsmännen i olikhet med andra medborgare böra vara oberoende af penningevärdets fluktuationer. Den frågan huruvida det är de underordnade statstjenarnes fel att höga vederbörande ej vilja rätta sig efter riksdagens önskningar, eller med andra ord, huruvida embetsmännen skola plikta för regeringens synder, borde ha stälts till dem det vederbör, nemligen hrr statsråd och särskildt finansministern. Hade de gjort hvad de voro skyldiga att göra, d. v. B. framlagt ett tjensteregleTR som, äfven om det icke i sin helhet blifvit af riksdagen godkändt, dock visat att den goda viljan icke saknats, så skulle det icke hafva funnits något tvifvel derom att riksdagen af ömmande skäl gått in på en lämplig och rättvist fördelad löneförbättring. Det är regeringen som ej fullgjort sin pligt, ej folkrepresentationen som vill undandraga sig sin: Emellertid bar icke blott hr Lindmark, utan nästan alla PR NET fund en fil RT Rd fy td Rh NR Na TER RN