Dagens Nyheter – 30 januari 1874, sida 2

Motion och diskussion angående dyrtidstillägget: Hr C. A. Larsson har i andra kammaren väckt en motion, hvari dels föreslås en sammanföring af statens kassor, dels yrkas på verkställighet åt riksdagens år 1868 yttrade tankar om behofvet af statsförvaltningens förenkling, dels ock begäres att icke något lönetillägg åt alla, utan blott de svagast aflönade tjenstemän må beviljas. Denna motion har följande lydelse: Då representationsförändringen i vårt land genomfördes, så gjorde man sig den sangviniska förhopppningen, att statsförvaltningen skulle komma att undergå en lika tidsenlig reform. Huru man blifvit gäckad i denna förhoppning visar oss de senaste sju riksdagarnes erfarenhet; men ännu-mera den senast mottagna propositionen angående statsverkets tillstånd och behof. Efter att under en föregående tid hafva laborerat med större eller mindre brist i statskassan, visar den nu afgifna propositionen ett högst betydligt öfverskott, oansedt man gjort sig all möda att använda statsintraderna för både nödiga och mindre nödiga ändamål. Undersöker man förhållandet närmare och efterforskar man den källa, hvarur det stora öfverflödet framvällt, så finner man att denna källa är lyxen och superiet. Man kan visserligen säga att statens jernvägstrafik i viss mån bidragit till det uppkomna öfverskottet; men hufvudsakligen har detsamma härledt sig från tullmedlen och bränvinsskatten, vem är det då som hufvudsakligen drabbas af dessa begge skattetitlar? Jo, de rika och bildade klasserna drabbas hårdast af tullen på främmande lyxoch öfverflödsartiklar, hvaremot :de lägre klasserna drabbas af den drygaste konsumtionsskatten på bränvinet. Härnäst i ordningen gör man sig den fråan: Kan: man med full trygghet lita på att essa begge källor i en längre framtid fortfara att lemna staten en så riklig inkomst? Vågar k. m:ts regering härpå gifva riksdagen ett betryggande ja till svar: då kan ock riksdagen med lugn bevilja de ofantliga summor, som äskats till löneförhöjningar och dyrtidstillägg åt såväl högre som lägre embetsoch tjenstemän af alla grader. Skulle deremot detta svar åtföljas af någon den ringaste betänklighet, då torde det icke kunna med fog klandras Om den närande klassens representanter inom riksdagen, hvilkasckassor äro närmast att undergå den skarpaste: åderlåtningen då förändrade omständigheter gifva anledning till brist i statsintraderna, hysa någon betänklighet emot de pretenderade löneförhöjningarne. Svenska folket har nu i mera än fem år väntat att k. m:t skulle hafvå villfarit dess önskan, uttalad i riksdagens skrifvelse, angående de centrala embetsverkens omorganisation; men ännu synes manicke vilja lyssna tilboriksdägens enhälliga önskan i detta afseende. Att döma af de innehållsrika anförånden, som innefattas uti bilagorna till den k. propositionen, vill det synas som skulle riksdagen få vara tacksam för att regeringen varit: så nådig och förordnat komiteer; som: skulle: utreda saker, hvilka ingen är bättre i tillfälle att bedöma än k. mits: egna rådgifvare sjelfva. Komiteer ha på senare tider kommit så på modet här i landet, att shart sagdt ingen den ringaste reform kan enomföras utan att först hafva blifvit bebandlad af en sådan, men som resultatet af deflesta komiteer blifvit så föga tillfredsställande, att ingen blifvit belåten, hafva de kommit i sådan missaktning hos: den stora allmänheten, att desamma numera betraktas såsom beslöjade afslag -på de riksdagsskrifvelser, hvilka framkallat dem. På riksdagen 1867. väcktes och vid den följande riksdagen förnyades en motion af dåvarande ledamoten i andra kammaren rådman Björck från Göteborg. Denna motion, som grundade sig på en mångårig nitisk riksdagsverksamhet, kallades dåden -aktade representantens testamente till riksdagen och innehåller så många tänkvärda sanningar att den är fullt värd att återkallas i ett frikare minne: Hade regeringen velat fullständigare tillgodogöra sig den utredning, som förekommer ej mindre uti dessa motioner än ock det särskilta utskottets deröfver afgifna betänkande; så skulle ingen komitå erfordrats och ingen nödig embets-: eller tjensteman varit i behof af dyrtidstillägg eller löneförhöjning.. Den genomgående tanker i dessa handlingar är, att alla statens, tjenare skulle hållas till full sysselsättning och åtnjuta tillräcklig aflöning. . Första kammaren biföll visserligen icke det särskilta utskottets betänkande i sin helhet, på sätt förhållandet var inom andra kammar ren; men uti motiveringen till riksdagens skrifvelse heter det dock: -I fråga om styrelseverken har under riksdagens öfvervägande kommit, om: icke en väsentlig -föränkling och reda i förvaltningen kunde vara