Dagens Nyheter – 30 januari 1874, sida 2

bertin, om ni har någon förträfflig sådan, men-ckom ihåg att ni har ried kännare att öra. — Nu fortsatte den unge -epikuren — kastande: sig tillbakå i djupet af-sinstol — innan jag börjär tala.om mig sjelf, vill jag veta hvad du; Lucius, gjort hela:-denna långa tid. son VARE Mönglatoga — Det kan sägas med två ord.; Arbetat strängt. å Å g — Stackars gamle Davören! — Uppfatta ej mitt: yttrande -såsomnå: gon klagan.. Det är just. arbete jag älskar. Jag skulle kunna: ha slagit ned mina bopåJar i en mera lysande del-af:staden och tjenat mitt bröd bra mycket bättre än jag nu gör, men jag ville ha erfarenhet, vidsträckt. erfarenhet, .och-sådan vinnes-bäst der jag nu är, der äro ty meniniskorna som mest hoppackade: Sybariten såg beundrande på sin vän, ehutu. med en halfqväfd gäspning;liksotr om det varit tröttande att blott: tänka på så mycken kraftansträngning. f — På min heder, jag afundas dig, Lucius; att ha ett mål att sträfva för; att ha någonting att vinna, det måste vara lifvets förnämsta behag. Jag börjar allt mer och mer vakna till den öfvertygelsen att det är en olycka att vara, som ordspråket gäger, född med en silfversked i munnensr — Den som börjar sitt lif med förmör genhet, han går snart om -den medellöge i