Dagens Nyheter – 30 januari 1874, sida 2

hvars form intet annat än godt kan sägas, men som, hvad innehållet angår, innebar en stridshandske kastad för majoritetens fötter. Herr Lindmark förde embetsmännens talan och klandrade skarpt de motiver, som hr Larsson lagt till grund för sitt yrkande att ingen löneförhöjning måtte meddelas statstjenarne; härvid icke lemnande osagdt att han trodde, att det Larssonska resonnemanget i allo! gillades af kammarens majoritet. Hr Larsson hade, förklarade hr Lindmark, resonnerat falskt, ologiskt, då han, utgående från orsaken: eftersom regeringen ej vill lyssna till riksdagens upprepade gånger uttryckta önskan om en omorganisation af förvaltningen, kommer till slutsatsen: så bör riksdagen utöfva ett tryck på regeringen genom att — sätta embetsmännen på svältkur. Är det väl de underordnade statstjenarnes fel, att höga vederbörande ej rättat sig efter representationens yrkanden? Böra de sota för en synd, hvari de icke ha någon del? Embetsmännen äro regeringens underlydande, och det tillkommer dem i främsta rummet att för statsorganismens jemna gång vara disciplinerade, d.v.s. uppfylla sina åligganden med nit och utan prut. Mera kan man ej begära af dem. Nu tycks man emellertid vilja begagna dem för syften, som icke alls angå dem; man vill låta dem spela samma roll, som i en viss period af Frankrikes histöria tillhörde tronföljarens lekkamrat, hvilken stackare fick stryk, när han gjort sig deraf förtjent, men äfven — för att rättvisa måtte ske — fick stryk, när hans kungliga höghet begått någonting straffvärdt, men naturligtvis sjelf icke gerna kunde sättas i beröring med rottingen. Man vill begagna de arma embetsoch tjenstemännen såsom schackpjeserpå politikens stora schackbricka, sålunda dragande dem in på ett fält, som egentligen är för dem alldeles främmande; och härvid räknar man icke för rof att låta dem erfara representationensstarka tryck från ena sidan, under det att de äro utsatta för ne å den andra, så att-de, om denna dubbla tryckning får fortfara, utan. tvifvel snart skola bli bragta till en så hög grad af tuänhet, att knappt någon ledamot af denna kammare kan önska dem tunnare. Det är en gammal, i politiken ofta använd, taktik att sätta tvenne skilda frågor i beroende af hvarandra för : att dymedelst hindra framgången af hvad man vill mötverka; men det är orättvist att begagna detta medel, då lefvande personers rätt derigenom blir förnärmad. Slutligen tramkastade . hr Lindmark den satsen, att en vägran af det nu föreslagna dyrtidstillägget i anseende till penningvärdets fall vore rätteligen att anse såsom! ennedsättning med-30 procent af de löner, som hittills varit statens embetsmän tillförsäkrade. På detta yttrande blef emellertid hr OC. A. Larsson ingalunda opponenten svaret skyldig. Han sade bland annat: Stockholmsrepresentanten har rätt, då han säger, att det är icke blott jag utan andra kammarens majoritet, som hyllar de åsigter, för hvilka jag gjorb mig till tolk; han hade kunnat lugnt gå ännu längre och säga, att det är hela landets majoritet. Man må icke tro, att bönderna skära guld med täljknifvar i dessa tider; det är arbetarne, som ta brorslotten af de ymniga håfvor, med hvilka vi under de senare åren välsignats. Och. det är rätt väl att de ha det bra.. Hvad embetsoch tjenstemännen angår, är det ju icke mera än rätt och billigt att de, likasom alla andrä samhällsmedlemmar, underkasta sig konjunkturerna. Det tycks ändå, som skulle deras ställning, i jemförelse med mången annans, vara ganska afundsvärd, om man får döma derefter, att äfven nu för tiden sökande till alla befattningar äro så talrika, att till och med när det blott gäller en simpel kyrkvake taresyssla med 50 rdrs lön, anmäla. sig tjogtals aspiranter.: Denna: motion, yttrade tal., hade jag : aldrig trott komma att röna ett sådant mottagande; ty sannerligen är det icke den moderataste motion jag någonsin skrifvit. Med af anledning hvad som i en tidning stått att läsa om tjenstemän med 2,500 rdrs lön, att de ej hafva till mat mer än 34 öre om dagen, yttrade tal: att han icke trodde på den mörka skildringen. . Tänk då, sade han, huru våra folkskollärare skulle lefva, som ha blott 500 rdr; de skulle få äta för föga mer än 6 öre om dagen: Hr Lindmark replikerade: Han -hade endast fästat sig-vid det falska resonnemanget i motionen: premissen och den derur dragna oriktiga slutsatsen. För öfrigt anförde han med anledning af hr Larssons framställning NG landtmännens: föga lysande ekonomiska förhållanden, att för dyrtidstilläggets utgående icke behöfs någon skatteförhöjning; ty vi ha ju pengar för det närvarande och regeringen har endast begärt tilläggets utgående under 2 år, hvilket synes antyda att regeringen inom den tiden ämnar hinna genomföra omorganisationen. Härpå -genmälde-hr C: Av Larsson: Namnet dyrtidstillägg tillkom när man kunde lura bönder; man har; aldrig sett: exempel på-att en förhöjning, som en gång blifvit gifven embetsmännen, sedermera kunnat återtagas: Nej, det vår Herre ger tar han