Dagens Nyheter – 30 januari 1874, sida 1

-— 140 — den stackars lille Sehanck förtviflad och förskräckt vid din sida. lik en man som haft ett samtal med andar, Gud vare lofatt dessa Canadiensare hittade på oss så snart, ty Herren vete huru vår historia eljest skulle ha slutat. Bel — Gud vare lof, upprepade: Lucius: hög-. tidligt. Jag. vet intet om min sjukdom, kan icke påminna? mig någonting still, dess jag fann mig sjelf fästad. lik. en annän packa på hästryggen, ridande genom den djupa snön, t — Vi förde digi väg,innan du ännu var rätt klar i hufvudet, svarade Geoffrey. Ca nadiensarneville icke vänta längre, och detta var vår enda utsigt att åter komma in på rätt stråt. . — Du gjorde rätt deri, Geoffrey! Det var en välsignelse. för mig att få vakna till. medvetande långt bort från det usla blockhuset. 1084 — Men när sllt kommer omkring, Lucius, hade vi ändå många. trefliga .stunder derborta i Vestern, sade. Geoffrey med sin gamla vana att blott vilja se det glada i hfvet, då vi sutto. vid den sprakande stockelden; det var först då tobaken tog slut som lifvet blef oss en börda. Jag försäkrar dig att rätt ofta då det civiliserade Jifvet börjar kännas tungt och enformigt, blickar. jag med en suck af saknad tillbaka på de daLUCIUS DAVOREN. 17