Dagens Nyheter – 26 januari 1874, sida 2

erbjöd em nödtvungen gästfrihet — komin och drick. ett glas. vin. Ni har haft en kys lig promenad för min skull, ni behöfver någon förfriskning. i — Nej, jag tackar, det behöfver jag ej; men jag skulle bra gerna. vilja se, ert hus. — Skulle ni? Det är ej mycket -att se; ett åldrigt ruckel;, det är allt, sade. den gamle mannen, i det han tvärt stannade som om. han obeskrifligt gerna skulle ha, föres dräagit att lemna läkaren utanför. Högst få främlingar ha passerat min tröskel, med undantag af mantalskommissarien, . Emellertid, sade han med resignerad. min: och ton; kom in! Under tiden hade den gamla qvinnan öppnat den trånga dörren, som utgjorde. ingången till en förstuga, svagt upplyst af en lampa, som skulle ha varit klen. öfverallt annorstädes, men som här föreföll. ovanligt lysande. Lucius följde sin nya bekantskap genom denna dörr in i ett stort fyrkantigt rum, förstugan, från hvilken en bred trappa af ek ledde upp till ett öppet galleri. Upplysningen, hur svag den än var, visade Eucius att denna gal, i stället för att vara tom eller knappt möblerad, som han hade väntat, var fylld med en samling af de mest olikartade föremål. Målningar, skulpturer och porsliner af alla slag och tillhörande alla möjliga tidehvarf, vapen, jaspisoch porfyrvaser fyllde detta rum. Vid det knappa ske