Dagens Nyheter – 26 januari 1874, sida 2

min söndötter samt två gamla tjenare — trögna och pålitliga naturligtvis. Det vill säga, de ha genonörfarenhet fullkomligt lärt, till hvilken utsträckning de tryggt kunna böstjälå mig. 7 Dö vandrade fortfarande österut under det de samtalade, och den gamle månen stödde sig tungt på den yngres ärm. Luctas skrattade hjörtligt åt sin följeglagares cynism. — Således tror ni icke att det finnes ärliga och pålitliga tjenare? — Jag tror intet som ej kan bevisas med regulå di tri. Gamla tjenares trohet liknar en gammal huskatts — de äro trogna sina platser; bäddarne de ha sofvit på så många år, härden, vid hvilket de ha sin behagliga värme, och der östahvinden ej kan gå för illa åt deras reumatism. — Men män har ändå bevis på att de kunna hysa en tillgifvenhet; bra mycket större än den der, som ii nyss jemförde med kattens. Walter Scotts tjenare, till exempel, som, när lyckan hade svikit deras herre, ö ändå icke svekö honom. . — Jag vet ingenting om er Walter Scott, brummade Sivewrigthi Jag förmodar att det är en egenskap hös ungdomen att sö allting ljust, ehuru jag känner ungdom som icke gjort det. Ni talar för öfrigt gladt nog för att vara en ung man, som icke egnar någon tid åt nöjen.