Dagens Nyheter – 26 januari 1874, sida 2

Utrikes-Nyheter. Frankrikes utrikespolitik fortfar att vara föremål för den franska och tyska pressen. Den rörelse, som den mycket omtalade artikeln i Nordd. Allg, Zeitung framkallat i Frankrike, har ännu icke lagt sig, och de moderata tidningarna fortfara att upps mana alla fosterlandsvänner att visa måtta och besinring. Hvar och en bör göra sin pligt, säger sålunda Libertå, alla, såväl ministrar som biskopar och journalister, böra sträfva med all kraft att undgå beklagliga konflikter och oöfverlagda ord och handlingar. I den ställning, hvari Frankrike nu befinner sig, skal. hvarje annat heteende vittna om brist på fosterlandskärlek, ja, vara rent af ett brott. Thiers organ, Bien public, gifver en kort och, såsom det synes, pålitlig öfversigt af stridens uppkomst, hvaraf vi meddela följande: Från Italiens sida har intet skett, som kan gifva anledning till fruktan. Detta land har ej gjort någon anmärkning eller föreställning, och konungens och regeringens hållning är välvillig.? Till Tyskland är förhållandet icke så godt som man kunde önska, om det också icke visar någon hotande eller oroande karaktär. Några biskopars herdabref gåfvo första anled ningen till Berlinkabinettets missnöje, och änskönt hr Fourtous cirkulär till biskoparne gjort ett godt intryck i Berlin, blef denna satisfaktion dock, ej tillräcklig. De diplomatiska föreställningarne kommo ej regeringen tillhanda genom det tyska sändebudet, grefve Arnim, utan den tyska utrikesministern vände sig direkt till det franska sändebudet, vicomte Gontaut Biron. Han förklarade att det ministeriella cirkuläret snarare var en varning än ett tadel, och att då dess offentliggörelse ansågs såsom en indiskretion, . den icke kunde vara någon tillfredsställande förklaring för det tyska rikets öfverhet. Utan att hota. med ettfredsbrott rent af, förklarade Berlinkabinettet dock sin fruktan att ett vänskapligt förhållande kunde blifva svårt nog i fall man för droge . ett sådant beteende; som det herdar brefven utvisade; Det var dock icke någon baktanke i den tyska regeringens språk oeh alla rykten om krig sakna derför alldeles grund. Det var icke tal om något fredsbrott; men i Berlin lät man döck förstå, att det tyska sändebudet vid den Keliga stolen -blef återkalladt under liknande omständigheter. Den franska regeringen sträfvad nu för att göra ett slut på saken. Biskopen äf Nimes blef kallad till Versailles; han beklagade hvad som skett, men förklarade att det vår honom omöjligt att återtaga sina ord. Man har nu diskuterat den frågan, om saken bör föredragas i statsrådet såsom missbruk af den andliga embetsmyndigheten, och man har insett nödvändigheten af att afgifva en offentlig förklaring. Regeringens. afsigt-och öns skan är att aflägsna hvarje spår af konflikter, och det går ej an att dröja dermed. Sådan är situationen, om vi äro riktigt underrättade. Den är alltså ingalunda hotande; men det är icke sännt, då de oöfficiösa tidningarne påstå att förhållandet till: utlandet aldrig varit bättre. I samma anda uttala sig de af Thiers inspirerade vensterns tidningar och detta. skall vara: orsäken till att venstern vid: nationalförsarolingens sammankomst. den 20 dennes, då man beslutade att uppskjuta general Dutemples interpellation, lät regeringen få fria händer ock ej nyttjäde-tillfället att lägga den hinder 1 vägen: Journal de Paris för den 19 jan. säger i enartikel berörande förhållandet mellan Frankrike och Tyskland: Furst Bismarck har börjat en strid mellan protestantism och katolicism. Vi vämna endast såsom åskådare se på denna strid -— en strid, som är svår för katolicismen och farlig för Bismarck. Våra intressen fordra att vi förblifva sånsade, lugna och verksamma. Vi skola ej frångå vår betraktande ställning. Angående furst Bismarcks sista förklaring i preussiska riksdagen med afseende på bildandet af den ungerska legionen under österrikiskt-preussiska kriget framställa åtskilliga tidningar hans uppförande i motsats till Näpoleon IlI:s, som.under kriget med Italien 1859 trots talrika uppmaningar tillbakavisade alla anbud, som gjordes honom från.den uns gerska legionen, Gaulois offentliggör i detta ämne flera bref. som meddela detaljer,