Dagens Nyheter – 26 januari 1874, sida 2

med granskapets mera moderna, men tarfliga hus fbed sina butiker, låga och ruskiga. Det stod der ensamt, en enslig. relik. från det förflutna. Ingenting: hos Sivewright intresserade Lucius på långt när så mycket som den oms ständigheten att han bodde i detta gamla hus. I det stora Hela äro en menniskas omgifningar halfva menniskan, och våra första intryck; rörande en ny bekantskap äro ofta beroende af hans stolar och bord: Den tunga gamla jernporten var icke en dörr, som kände öppnas med en liten finpolerad vanlig portoyckel. Den påminde: om ytterverken till en fästning och såg ut som skulle denvbehöfva tagas med storm. Sivewrigbt drog på en jernring, upphängd så högt aft den ej kunde :nåss af traktens pojkar, och en klocka ljöd i ett aflägset fjerran; en dof sprucken gammal klocka, tvifvelsutan lika röstig som porten. : Efter en lång stunds väntan, som dock hr BSivewright tycktes betrakta såsom en alldeles naturlig sak, visade: sig: en äldre gvinna, kippskodd och med hufvacoch bara atmar, som öppnade porten och beredde! dem inträde i en dimma så tjock. och instängd och så kall, att. det tycktes Lucius som hade de förflyttats en grad längre norrut, då de öfverträdde den gamla tröskeln. — Kom in; sade Sivewright med ett tonfall i rösten; som; tycktes antyda att han