Så, att revisionssekreteraren Östergren ändock blef riksdagsman! sade man i fre-. dags och lördags. Nu tänker man ej längre härpå — eller på honom. Det var visst icke oväntadt eller underligt att hr Östergren fick de flesta rösterna. Den delen af Stockholms valmän, som skulle röstat på professor Nordenskiöld, hade ju icke något omedelbart intresse af att göra sig så mycket besvär som att gå till rådhuset och aflemna en papperslapp! Embetsoch tjenstemännen deremot, civila och mili-: tära, de förstodo att möjligen på en. röst kunde komma att hänga om de skulle få dyrtidstillägg eller icke; och huruvida professor Nordenskiölds röst iden frågan skulle bli -lika. säker --som-revisionssekreteraren Östergrens kände de icke. Ett anmärkningsvärdt faktum är att opinionen i Stockhölmhos de borgerliga klässerna börjat Widergå eh förändring gentemot andrä kammarehs majoritet. Det var tydligt sagdt att professor Nordenskiöld stod på en vänligare fot till denna, än de flesta Stockholmsrepresentanterna, och en bland de andra kandidaterna, hr Samzelius, hvilken erhöll närmare ett hundratal röster, står ännu mer nära ofvannämda måjoritet. Vi känna icke en tredje kandidats; byggmästaren Anderssons, politiska åsigter, men då -Handtverksföreningens ordförande, som under sin riksdagsmannaverksamhet slöt sig till andra kammarens oppositionsparti, var med om att förorda hr Andersson, är det åtminstone högst sannolikt att denne icke heller är fientlig emot det. : Det torde således kunna antagas att de 8—900 röster som afgåfvos för dessa tre: personer mestadels hörde till försoningspartiet i Stockholm. Att fastän Aftonbladet hade först uppställt hr Nordenskiöld såsom kandidat och både kraftigt och skickligt förordat honom, han ändock erhöll knapt 400 röster mer än hr Mankell vid förra valet (af hvilka till :på köpet åtminstone en del ju måste tillräknas inflytelsen af andra tidningar, hvilka i sista stunden bestämt sig för hr Nordenskiöld), aa a a a AR a