Dagens Nyheter – 26 januari 1874, sida 1

slagna i ord; men det finnes ock de som gerna undvara talen — såvida de se fasthet och handlingskraft bakom bristen på fraser. Antagligen hade man känt små rysningar, då hr A. Hedin begärt förnyad bordläggning af berättelsen om hvad sig i rikets styrelse sedån förra riksdagen tilldragit. Hr Hedin är icke en riksrätt, men en skarprättare. Denna gång stack han sitt svärd i skidan. Hade han ämnat draga det? Hade han icke i berättelsen uppdagat någon änledning dertill? Hvad veta vi! — Ministeren kom undan med blotta förskräckelsen. I första kammaren stannade det icke vid denna: Hr Wallenberg håde ransakat skrifterna utan att lyckas helt och hållet genomtränga oredan. Under mer än en timme kalfatrade han det ena efter det andra af regeringsförslagen. Lagbyrån, kommerskollegium, öresundska lotsfrågans behandling, konsulsväsendet, dyrtidstillägget utan tjenstreglering m. m. togs i skärskådande på sätt vi annorstädes i detta blad referera. Ministöreös ledare svarade för kommerskollegium; utrikesministern för sitt departement; justitieministern vaktade sig för att replikera i afseende på lagbyrån; var detta en begynnelse till reträtt? Från hr Wallenberg förnams icke för första gången opposition; han plär aldrig sticka under stolen: med hvad han tänker. Men oppositionen mötte äfven från den gode baron af Ugglas: Han, som sjelf sutit på de anklagades bänk, trädde nu upp mot denna. Man hade på sin tid tillvitat honom att höja statsutgifterna, men hvad var väl. detta mot hvad som nu sker — utan några stora nyorganisationer! Ingenting har kunnat tydligare än baron af Ugglas tal visa ministören att åskan sväfvar helt nära öfver dess hufvuden! Grefve Henning Hamilton gaf icke offentligt några dolksting denna dag, men enskilt hördes han säga en qvickhet, hvilken som en löpeld spridde sig i kammaren: Det riktigaste vore att återremittera hela luntan till kongl. maj:t.