Dagens Nyheter – 23 januari 1874, sida 2

nader bekante hr E. P. Hanaford, i spetsen att på en enda dag ;omändra hela linien och att genast på densamma bedrifva trafiken med de tillstötande smalspåriga banornas fordon. Naturligtvis kunde denna väldiga plan blott sträcka sig till ett hufvudspår. Omsorgsfullt blefvo de spårkorsningar och utvikningar, hvilka voro att ändra på de stationer, som spåret genomlöpte, förberedda och skenor fullständigt till inskjutning parallelt nedlagda, så att de nästan ögonbliokligt skulle kunna intagas i spåret; ett antal vändskifvor blefvo försatta ur tjenst och i förväg försedda med normalspåriga skenor. Vidare rekryterade sig hr Hanaford under stora kostnader och mödor med: en armåe af 1,500 af de förträffligaste spårläggare-förmän från de 1,600 geografiska mil långa canadiska banorna och fördelade dem sorgfälligt, sjelf gående hela banan till fots, allt efter spårläggningsarbetets större eller mindre svårighet på de olika punkterna öfver hela linien och gaf dem likaledes utvalda arbetskrafter deras till förfogande, så att han på dagen för den stora handlingen disponerade öfver cirka 8,000 man karmapa af jernvägsarbetare, hvilka, på det fullkomligaste instruerade, voro ställda under ingeniörer, af hvilka hr Hanaford hade posterat en på hvar fjerde geogr. mil af banan. Påhvar tvåtredjedels mil at bansträckan blef en elektrisk telegraf uppställd, som korresponderade med öfveringeniörens byrå i Toronto. — Det var ännu ej utan svårighet att skaffa tillhopa dessa 180 apparater och att låta dem arbeta på lämpligt sätt. Arbetar-förmännen -hade befallning att blott fråga så litet som-möjligt och att till hvarje pris på sagd tid fullborda den dem ålagda andel af spåromändringen. Det bestämda sista bredspår-tåget skulle föra en signal, efter hvars passerande arbetarekolonnerna skulle falla öfver spåret, i. förväg väl utrustade med allt hvad som kunde påskynda deras arbete. Hr Hanafords plan hade mäktigt väckt allmänna uppmärksamheten hos den efter hvarje slag af exitement lystna befolkningen i de blomstrande städerna och alla farmerna vid den långa banan. Den 3 oktober blef ett slags högtidsdag, Vad ingingos pro 4 och contra om lyckandet af den Hanafordska planen, väldiga massor af spirituosa och öl körde hp bakom arbetarelederna, publiken samlade sig På alla banans tillgångspunkter och det hela antog karakteren af en nationalandas festliga strid mot det skenbart omöjliga. Med hurra helsades det med sina signalflaggor och lanternor frambrusande sista bredspårtåget, med hurra uppeldades arbetarne; hvilka genast efter tågets passerande med bräckjern, hoftänger, hammare och spårschabloner kastade sig på spåret. Fredagen den 3 oktober kl. 9 och 30 minuter på aftonen kom det sista bredspårtåget till Montreal. Vid daggryningen den 4 erhöll öfveringeniören IL Toronfö det första meddelandet om fullbordandet af en sträcka, hvilket derpå hvar 10—15 minut följdes af ett anwmat, så att han omkring middagstiden samma dag kunde anmäla normalspårets fulländning på hela linien till Montreal öch kunde anordna det första smalspårtågets afgång. Detta, bildadt af fordon från St. Lorenzolinien, lemnade kl. 2 på middagen Montreal och kom den 5 oktober omkring kl. half 2 upp till Eriesjön, öfverallt helsadt med jubel af den församlade folkmassan. Under de närmaste tolf timmarne passerade 392 vagnar det nya spåret. Så var spårförändringen på en bansträcka, hvars längd är vida större än afståndet mellan Mabbö och Stockholm, fullbordad på icke fullt tjugusju timmar och derigenom ett vittnesbörd besegladt på den oemotståndliga, ofta nästan vilda, grandiosa handlingskraften hos denna Strong Anglo-Saxon spirit, som i England kämpade slaget vid Marston-Moor och byggde metropolitanbanan och i Amerika, nu föryngrad, icke skyr tillbaka från att förbinda de båda största oceanerna genom den längsta jernbana i verlden, att slå bro öfver Niagarafallet, att lägga East River, hafsarmen-i Newyork, under oket genom ett enda brospann, och nu käckt drar åstad med att förflytta rader af fyravånings massiva hus utan att störa deras invånare i deras sysselsättningar, för att. frigöra avenuen till verldsutställningsplatsen i Philadelphia för år 1876. (B. T.)