Dagens Nyheter – 23 januari 1874, sida 1

— En besynnerlig gammal herre, den der kyrkoherden, sade hr Huskings efteråt till sin hustru; så nerfsvag och konstig han numera tyckes vara; det är snart ute med honom, är jag rädd. — Fröken Davoren kunde knappast ha undgått att se honom, svarade hon. Han uppehöll sig ständigt kring kyrkan då han icke sysselsatte sig med att fiska; men han var en ifrig flskare. För öfrigt var det en vacker karl med mörka ögon och långt mörkt hår; såg ut som om han varit en utländning, men talade rätt god engelska trots sina utländska fasoner. — Ung? frågade kyrkoherden. — Kunde ha varit se så der mellan tjugufem och trettiofem. i — Och en gentleman förmodar jag? — Hans kläder voro ytterst fina och han betalte bra för sig öfverallt. Han hade de bästa rummen derborta — en rörelse med handen åt det håll der värdshuset låg — och var riktigt hederlig mot alla. Han var icke här öfver en månad eller kanske sex veckor, men hyrde ett piano af Stammers, här uppe, vid hörnet, och der kunde han sitta hela timmar igenom och bara spela. Och så han spelte! En musik, sade mrs Cupopn, som kom en att bli så konstig och underlig, så en rakt inte visste hur det var fatt med en. Ingen enda innerlig och enke LUCIUS DAVOREN, Nn