Dagens Nyheter – 22 januari 1874, sida 3

Spaniens eröfrerska. Margareta af Bourbon, dotter till hertiginnan Lovisa af Parma, angifves såsom den, hvilken genom sin ärelystnad och kraft i väsentlig mån drifver den spanske tronkräfvaren Don Carlos till att hemsöka det olyckliga Spanien med inbördeskrigets fasor, för att som konung med Guds nåde få varda tronens och altarets försvarare. Hon upptogs som fosterdotter af sin morbror, grefven af Chambord, som lät också hennes tre syskon, två flickor och en gosse, varda delaktige af ensamheten och det förra århundradets dystra och olycksdigra åsigter på Frohsdorff. Margareta vistades tre år på Frohsdorff, till dess hon år 1867 med familjerådets samtycke gifte sig med sin slägting Don Carlos. Detta äktenskap har blifvit välsignadt med tre barn, deraf en gosse, Jakob, hvilken såsom alla spanska kronprinsar kallas prins af Asturien. En Paristidning, som alltid tjenat tillbakaåendets sak, beskrifver i ett anfall af hänörelse den vardande drottningen sålunda: Hertiginnan Margareta af Madrid, Don Carlos? hustru, är liten till växten, men hon synes stor, derför att hon har en ovanligt hög blick. Hon har ljust hår, hvars färg ingen hårfärgare kan efterhärma, och det omgifver i naturliga flätor hennes hufvud med en gyldene krans. Hennes uttrycksfulla, glänsande ögen hafva en obeskriflig grundton. Hon är född att vara drottning. Liksom sin mor förstår hon att befalla; men framförallt förstår hon att göra sig älskad. Hon är smal om lifvet; händer och fötter äre små som ett barns. Hon rider med behag och djerfhet; och lätt framåtlutad på sin gångare, tyckes hon med modig blick alltid vilja spränga fram liksom till en triumf — liksom till Spaniens eröfring. Genom dylika öfverspända skildringar af denna äfventyrerskasöka de franske konungskt sinnade värfva anhang för den carlistiska saken; men förgäfves, om man wundantager en liten krets af ädlingar. Spaniens tappra eröfrerska befinner sig emellertid icke inom Spaniens gränser, hvil