Dagens Nyheter – 22 januari 1874, sida 2

var lika litet öfverraskande och från hang ståndpunkt fullt konseqvent. Vi förmoda emellertid, att ecklesiastikministern icke låter saken hvila tills den blir bortglömd, utan tager grundligt itu med densamma. Byråchefen för folkskoleärenden, sjelf göteborgare och fordom lärare vid Göteborgs högre elementarläroverk, är troligtvis en alldeles för facil herre för att kunna gifva sina goda vänner dernere en välbehöflig uppsträckning. Det bör dock vara en lätt sak att bland Göteborgs många intelligenta medborgare finna några sakkunniga personer, hvilka i folkbildniegens intresse vilja åtaga sig ett uppdrag liknande det, som blifvit lärarinneseminariets direktion ålagdt. Det är upprörande för hvarje tänkande fosterlandsvän, för hvarje vän af sann kri stendom och sann humanitet att erfara, hurudan den religionsundervisning är, som bedrifves vid de flesta af våra folkskollärareseminarier och genom deras alumner utportioneras bland landsbygdens. ungdom. Dessa lärort, åt hvilka man egnar så mycken dyrbar tid, stå i förnuftighet ingalunda framför medeltidens magi eller de senaste århundradenas djeflerier. Mycket skulle vara vunnet, om religionsundervisningen i seminarierna indroges och presterskapet finge taga inlärandet af katekesen och bibliska historien i folkskolan om hand. Folkskollärarne blefve då mera oberoende af presterna, och man skulle kunna hoppas, att en någorlunda kunnig skollärare förmådde utrota de befängdheter, som inlärdes under religionstimmarne.