Dagens Nyheter – 22 januari 1874, sida 1

Riksdagsmannaval skall i morgon. förrättas. i Stockholm för att besätta den plats i andra kammaren som blifvit ledig genom häradshöfdingen Carlns död. Vi kunna icke annat än ogilla att tidningar oktrojera riksdagsmän, ehuru stor ära det än må medföra för pressen att en så stor makt blir hos densamma faktiskt erkänd. Vi anse det nödigt och riktigt att kandidater framställa sig eller framställas och skärskådas på offentliga valmöten. . Vi ha fördenskull och äfven af andra anledningar afhållit oss från att på något sätt deltaga i det förra riksdagsmannavalet i Stockholm, och vi äro icke sinnade att på sätt som skulle ske om valmöten nu egt rum, söka intressera våra läsare för det i morgon skeende valet. Men då denna gång åtminstone flera kandidater kommit i fråga, kunna vi gerna yttra något om ett par af dem. Enligt vår åsigt är kapten Mankell den skiekligaste och lämpligaste. riksdagsman Stockholm borde välja. Han är fullkomligt hemmastadd på politikens område och i många grenar af statskunskapen, Han skulle såväl i fråga om det dyrtidstillägg åt embetsoch tjenstemän, som äskats, utan föregående tjenstereglering och utan ringaste synbara allvarliga afsigt hos regeringen att åstadkomma en sådan, som i fråga om det förväntade armåförslaget med femtom månaders beväringsöfningar medverka till att rädda fosterlandet från dessa bördor. Men hufvudstaden är ännu icke på långt när väckt till uppmärksamhet på och varmt intresse för dessa frågors i det dagliga lifvet djupt ingripande betydelse. Först när den väckelsen kommit blir det kapten Mankells tid. Från embetsmannapartiets sida är af Dagbladet och Dagligt Allehanda revisionssekreteraren Östergren förordad. Vi Känna honom icke vidare än att han är fullt utså skicklig embetsman som andra i samma ställning. Men det, att han lefver med embetsmän och är för siusbefordran beroende :ef regeringen och byråkratien, gör att han icke bör väljas in i riksdagen. Han är en af den andra statsmaktens organer; och man bör aldrig utan der det är alldeles oundvikligt låta regeringsmakten fylla platserna inom folkrepresentätionen: -Det är ett förderfligt upphäfvande af grundlagens anda. En annan kandidat är professor A. E. Nordenskiöld. Han är visserligen också af staten aflönad, men en professor vid vetenskapsakademien har redan hunnit höjden för en vetenskapsmans sträfvanden på embetsmannabanan. Han innehar eh så sjelfständig ställning som möjligt. Han är oberörd af kotterioch kamratskapsintressen. Han behöfver icke förhjelpa regeringen till löneförhöjningar och pensioner i tid och otid åt dess tjenare för att sjelf en gång i sin tur komma i åtnjutande af dylika förmåner. Han är frisinnad utan ytterlighet. Hans uppträdande i flera frågor då han förr var riksdagsman och hans ledning af nordpolsexpeditionerna ha alldeles tydligt ådagalagt att han är en särdeles praktisk man. En fördel af hans val yore att han, utan att alls tillhöra andra kammarens majoritet — han har tvärtom uppträdt mot densammma i dess för närvarande vigtigaste frågor — dock aldrig genom ohöfliga och ohemula beskyllningar retat densamma emot sig, utan står på en mera vänlig fot med densamma än åtskilliga andra Stockholmsrepresentanter, hvaraf följer att han har god utsigt att