Dagens Nyheter – 22 januari 1874, sida 1

— Jag är inte god nog, kan jag förstå, sade fru Davoren, när markisinnan och baronetens fru, efter att ha gjort visit hos henne och varit utmärkt artiga i femton minuter, sedan helt och hållet ignorerade hennes tillvaro i sina bjudningsbref. Men det gör detsamma, Stephen; om du och Janet ha roligt, är jag nöjd; och jag bör vara glad öfver att de ej bjudit mig, ty jag har ingenting annat att taga på mig än min gamla svarta sidenklädning och den randiga långsjalen, och de plaggen duga minnsann hvarken för slottet elter lady Veering. Bakers salonger. De kunna bagagnas! här i Wykhamston, der folket är vant vid dem. Så talade kyrkoherdens hyggliga hustru, som hade familjehs kassa under sin vård och skaffade sin vackra dotter de finaste kläder som kunde fås i Wykhamston, prydde hennes hår med lefvande kamelior: från det lilla drifhuset och var nöjd med att sjelf sitta hemma och undra, hvad de förnäma herrskaperna på slottet tänkte och sade om hennes Janet, och huruvida hennes kära man hade tur i whisten — nöjd med att vaka halfva nätterna vid fönstret, sedan tjenstefolket i prestgården för längesadan gått till hvila, till dess ändtligen den lilla trillan hördes rulla in på gården, hemförande de båda efterlängtade, Och icke heller nu kunde hon förmå sig att gå till LUCIUS DAVOKEEN, 10