Dagens Nyheter – 21 januari 1874, sida 1

och medaljväsendet har trädt i. stället. . Då! fäderneslandet stod på höjden af ära och makt, hade det ingaordnar:KarldenIX ock Gustaf den 2:e AdoK kunde varardem förutär Fredrik den 1:ste och Gustaf den 3:dje behöfde dem. Sådane män som Axel Oxenstjerna och hans store samtidaintaga sjelfvasin plats i häfden: Det behöfdes deremot både krasöhaner och ett särskildt institut för: ömsesidig apoteos för att försäkra versfabrikationi och frasmakeri såsom manligt -lefnadsyrke eller börd och guist om otillbörliga anspråk jemte eller framför vetenskap och medborgerlig förtjenst. Vurmen för :ordensoch medaljväsende tyckes -emelertid-snarare tillsJän aftaga. Ett bedröfligt intyg för tillvaron och utsträckningen af en fåfänga, hvilken dokumenterar gig sjelf såsom på en gång moralisk feghet öch brist på personligt värde! En sådan Jexa, som hr Ohan Demirgian, hvilken i : en hast öfverhöljdes med-ordnar och inom de förnämsta kretsar: blef. uppburen eller erkänd endast för den personliga konungagunstens-skull, borde vara nog sför att, genom jemförelsen, fälla domen öfver denna bårnsliga eller omånliga fåfänga; men der en sådan lexa verkar, der behöfves den ej, och der den behöfyves, der är den för spilld. Om bördsadel är ett ingrepp i folkens frihet och i viss mån en hämsko på deras utveckling, så är både adels--.och orderisväsende em: sutdin -på deras nationalkänsla; Man bhörer ofta yttras, att adelskapet hos. :oss numera: betyder ingenting. Detta är dikväl blott-delvis sant. Likasom yvi-gerna meådgifva, att äfven: inom adeln kunna finnas känskaper och duglighet :d. 8 v.,så med: gifvå vi ock; att ädelt och dess anspråk hafva under senare tider i många fall Måst maka åt sig; men många oötidsenliga företräden har adeln ännu både i lag och plägsed... För att: icke tala, om undantagsparagrafer i lagen, behöfverman blott kasta:en blick ivstatskalendern föratt inse-det; Den anmärkningen eger nog ännu sin giltighet, att de ofrälse ätö uteslutande ellertalikåst representerade på de platser eller iom de Kårer, der hest blir fråga om kunskaper och arbete och minst om erkännande, under det att en mängd befattningar, som fordra minst. af sina; innehafvare, men lofva dem mest af samhällets förfeträden, tyckas vara uteslutande eller företrädesvis förbehållna åt adeln, Det är fortfarande en sinhing, att entitel från stallet, det kungligt neriligen, inhebär anspråk på helt ännat anseende än det samhällsvigtiga undervisningsärbetet i våra lärosalar. En läkare, som måste offra så många år, så mycket arbete för att göra sig berättigad till sitt uppoffrande kall, en vetenskapsman af p Utopett rykte äro dock i. och för sig mycket obetydliga personer i jemförelse . med. innehafvarne saf en mängd förs samhället: helt. ochhållet. likgiltigahoftjönster, -Hvilket afstånd är det: ieke på rangskalan inellan t.ex. en höfmarskalk ovh en pröfesser) Man kan villigt erkänna allt, som med rätt och skäl står högt inom samhället och menskligheten och ändå eller, rättare sagdt, just derför finna alla dessa missförhållanden . orimliga. Må man icke. heller säga;. att de äro. likgiltiga: Den verkliga förtjensten kan försmåseller sätta. rig öfver de utmärkelser, af hvilka deiv inbillade yt ves; men sämhälletspligt är det ändå;-att för sin eFön Ekull föra den förta erkänd och anvisa den senåre sin rätta plats: Der en vigtig diplomåtisk post Hotar att blifva; obesatt allenast af. brist på någon lämplig grefve eller friherre att bekläda den med, der blir väl folket ållenast ett under