Dagens Nyheter – 21 januari 1874, sida 1

driffjedern till mitt brott. Bättre jag blef ansedd för kannibal, än för tjuf. Och med dessa penningar kan jag börja lefva på nytt, om jag bara någon gång slipper ut ur denna vildmark. d Å : Lucius Davoren tillbringade natten i skogen vid en eld, som han sjelf uppgjorde på något afstånd från den andre vandrarens. Mörkrets timmar förflöto utan något vidare obehag, och då morgonen inbröt, lyckades han återfinna spåret samt anträdde vägen tillbaka till hyddan. Då han åter. inträdde der, förnam han till sin stora glädje, att den sjuke var något bättre. — Jack har gifvit honom den dryck, sade herr Schanck, pekande på en tom medikamentsflaska; und den var gut, Lucius knäböjde, vid sidan af gjuklägret och tackade Gud för den lyckliga förändringen. Huru rörande var icke denna bön, som här utgick ur djupet af hans Toa hjerta! Lucius ihågkom äfven det mordiska missfoster som låg derborta i skogen, ,väntande på döden, hvilken .han sökt upskjuta genom en så brottslig handling — denna förtappade själ, som icke hade något hopp om lifvet på andra sidan grafven, som icke trodde på en Gud. ja Efter denna utgjutelse af ett möt försynen tacksamt sinne stod han åter upp LUOIUS DAVOREN. BRA Bb