Dagens Nyheter – 19 januari 1874, sida 2

helsan, grep honom en ifrig längtan att återvända till sina herrar, för atv visa dem att han åtminstone varit dem trogen. Sedlarne hade han ännu qvar insydda i sina kläder. Han hade bedt indianerna om att få köpa proviant för att medföra till de sina, men de hade olyckligtvis ingenting att undvara. Bufflarne tycktes tyvärr helt och hållet ha försvunnit ur denna nejd. Sjöar och foder voro tillfrusna, och indianerna sjelfve sågo ut som hade de icke mycken lifskraft qvar; så magra och utsvultna voro de. Slutligen öfvertygad om att han ej kunde hoppas något vidare, hade Kekek-ooarsis lemnat dem, för att återvända till hyddan. — Idel trohet — samma tillgifvenhet som hunden byser för sin herre — hade förmått den stackars varelsen att åter begifva sig till detta nödens hemvist. — Jag kan icke hjelpa er, sade han i en ömklig ton. Jag har kommit hit för att dela döden med er. — Om ni dör tillsammans med oss eller icke, gör föga till saken, svarade främlingen på indianens språk. Låtom oss se efter om vi icke ändå kunna hitta på något medel till att få lefva. Ni har en gång försökt återfinna vägen till fästningen, utan att lyckas. Detta är likväl ej något skäl, hvarför ni icke skulle kunna lyckas bättre en annan gång. Få storverk hä blifvit utförda vid första försöket. Laga nu blott att ni