Dagens Nyheter – 19 januari 1874, sida 2

återvinner er styrka min vän; ni och jag skola tillsammans begifva oss åstad så snart ni erhållit nödiga krafter för färden. Jag känner någorlunda till terrängen; och får jag nu era ögon och öron till hjelp, hoppas jag förvisso att vi ej skola misslyckas. Kekek-ooarsis betraktade honom med förförundrade ögon. Att döma af hans blick och min, var har icke mycket nöjd med främlingens utseende. — Jag vill göra hvad mina herrar befalla mig, sade han. Hans herrar läto honom äta och hvila samt värmå sig vid brasan i tvenne hela dagar,, hvarefter han förklarade sig vara beredd att ånyo begifva sig ut på hvilket ströftåg som helst, de kunde ålägga honom. Främlingen hade lyckats ingifva dem den tron, att hans skarpa blick var vida öfverlägsen vägvisarens, och de gåfvo följaktligen sitt bifall till hans förslag, att dessa båda, indianen och han, skulle tillsamman göra ett nytt försök att finna vägen till Edmonton. I en belägenhet sådan som deras syntes det göra föga till saken hvad de beslöto eller företogo -sig. Hvad annat som helst var ju bättre än att, såsom främlingen uttryckte sig, sitta med armarne i kors, ansigte mot ansigte med döden. Lucius var för öfrigt numera bunden vid hyddan af ett nytt band. Dagen efter indianens återkomst hade Geoffrey insjuknat i en