Dagens Nyheter – 19 januari 1874, sida 2

brukar göra äfven den minst begåfvade vältalig — språkade främlingen om menniskor och seder, om de ting han skådat från ytan, såsom en blott och bar betriktare, och jemväl om dem, han djupare begrundat, samt om de böcker han läst — hvilka vore 1eglo. Aldrig har en hjerna varit mera fullproppad än hans med kunskaper och ideer af alla möjliga olika slag. Geoffrey hörde och var road, Lucius hörde och undrade samt fattade för denne man en ofrivillig vördnad, en sådan vördnad som man egnar förståndet, äfven då det icke finnes förenadt med dygden. Så förflöto trenne dagar något mindre långsamt än de föregående. På morgonen af fjerde dagen började främlingen blifva otålig. Gång efter annan stampade han i golfvet eller, rättare sagdt, mot marken i hyddan — ty något golf fanns der naturligtvis icke — dervid förrådande en häftighet som påminde om jaguarens. — Här vid vår dörr bidar döden, sade då deremot ute i skogen åtminstone finnes en möjlighet till räddning. Det skulle ju kunna hända, att ett sällskap emigranter, som vore lyckligare än vi, kunde komma den här vägen och bispringa ess, förrän vi dö. Men det säger jag er uppriktigt, mina vänner, att jag förmår icke uthärda att lefva på det här viset tre dagar till. Att sitta och afvakta döden med kors