Dagens Nyheter – 19 januari 1874, sida 2

lagda armar, utan att ens ha så mycket som en pipa tobak till att döfva febein i hjernan med, det duger icke. Deftill skulle fördras en romares tålamod, och något sådant har jag, gudnås; icke. Jag skall ej taga er gästfrihet i anspråk längre. — Hvad vill ni då görfa? frågade Geoffrey. — Gå framåt naturligtvis, svarade Måtechi — och, tillade han, pekande på pannan, min reskarta har jag här. Jag tänker, om så behöfs, framtränga ända till Stilla Oceanen, utan att egå Någön annäll vägvisare än stjernorna. Jag kan. icke mera än förgås på färden. Bättre är att dö under en ihärdig kamp med lifvet än att sitta här och rufva tills döded kömmer och slukar ös alla. synen NR — Vore det icke ändå klokare, om ni stannade hos oss och delade våra öden, yttrade Lucius. Vår vägvisare Kän ännu återkomma. SS — Ja, han kan komma; men troligen är han redan för längösedån skördad af manhen med lien, svaradö Matchi, . Denna förmodan visade sig dock snart vara fullkomligt oriktig. . Ännu innan dagen hudnit sluta sitt lopp, kom den efterlängtade åter. Medan de fyra männnen på aftonen sutto omkring brasan, rökande den sista pipan — Matchi hade nemligen nu framtagit den lilla hittils gömda återstoden