Dagens Nyheter – 19 januari 1874, sida 2

kan tvifla på densamma. Tidningen hoppas att snart vara i tillfälle att tala med full visshet i detta afseende. Rörande kriget på Guldkusten meddelas från Lissabon följande nyheter. Underrättelser från Madeira till den 10 dennes innehålla, att Volte nyss ankommit och medförde nyheter från Ashantikriget till den 26 december. SR Sarmatia med 42 regementet ombord ankom samma dag Volte afreste. Transportskeppen Tamar och Himalaya återkallades från sin kryssning och skulle börja landsätta de medföljande trupperna den 1:sta och 2:dra januari. Sir Garnet Wolseley med sin stab och en brigad, 400 man stark, har begifvit sig på marsch till Prah. Rekognosceringstrupper hafva kommit 7 engelska mil på andra sidan Prah utan att möta fienden. Ashantierna hafva lemnat många döda på sin reträtt. Chaurah anfölls och förstördes den 24 december af Commendahfolket. Den spanska regeringen har nu fått fria händer att söka krossa carlistupproret i norra Spanien. Den förnämsta fördel som vunnits genom Catagenas fall är möjligheten att kunna använda de trupper som blifvit qvarhållna i södern, och hvilka nödvändigt behöfvas för att stärka den armå som blifvit hållen i schack af carlisterna i norr. De trupper som lågo framför Catagena hafva icke blott gått upp till en stor armekår, utan äfven varit bland de bästa regeringen haft att tillgå. Större delen af dem skall nu transporteras till norra Spanien, så fort utvägar för denna transport finnas. Artilleri: och kavalleri, hvaraf de till större delen bestå, äro säkert välkomna för general Moriones. Carlistpartiets ledare inse ock troligen betydelsen af denna förändring. Förut, då trupperna voro delade på olika håll, kunde det vara en möjlighet för dem att hålla kriget vid makt bland bergstrakterna i norr; nu åter är det sannolikt att med den styrelse som nu finnes i Madrid regeringens armå snabbt skall ökas och det hela handhafvas med större kraft än förut. Då den famösa lagen om märernas tillsättande behandlades i franska nationalförsamlingen sistlidne tisdagsafton, höll hr Christophle å vestra centerns vägnar ett tal möt förslaget — ett af de mest effektfulla som blifvit hörda i församlingen sedan den 24 maj. Han yttrade, att de verkliga motiverna för lagförslaget hade ej blifvit yppade. De förklaringar man gjort voro triviala. Ministrarne sade, att deras ansvarighet var en tillräeklig g ranti för den tyranniska makt som blifvit åberopad. Detta var dumt. Ministeren hade alltigenom wunderstödt planer åsyftande legitimisternas återupprättelse och deras förfarande med afseende på lagen om märernas tillsättande hade gestaltat sig i öfverensstämmelse dermed. De hade mycket misstagit sig om de trodde att de kunde gå i kejsardömets fot. spår. . De voro endast en provisionell regering, men vågade ej erkänna sin egen princip, sådan som den var. En af deras egna organer, Union, hade yppat skälet, hvarför hertigen af Broglie icke framställde den förklaring om oåterkalleligheten af sjuårsväldet, som väntades. Saken var den, att då Pasquier och Decazes önskade en positiv macmahonistisk förklaring, hade högern, hvars ställning var kinkig, sändt en deputation till Mac Mahon och från honom fått tillfredsställande upplysningar. Derefter hade Broglie, för att rädda sin portfölj, lofvat att ej anse sjuårsväldet för någon dogm. Detta lätte förklarade föregående dagens majoritet: Skrytet om lugn mellan partierna Vär endast nonsens. Han ville högtidligt uppmana Broglie att fullfölja sina pligter mot landet. Hr Baragnon. svarade å högerns vägnar. Hans upplysningar väckte dock endast löje och han afbröts oupphörligt, isynnerhet då han med änspråk på att blifva trödd utan bevis omtalade att en mär -hade bjädit armen åt ett fruntimmer med röd hatt. Hans utmanande ton och åtbörderframkallade skrattsalvor hos vensterns medlemmar, och sedan man fåfängt sökt hindra de öänppkör