Dagens Nyheter – 17 januari 1874, sida 2

--— 20 —ej stort mera än skinn och ben, De sågo på denna senare med sorgsna blickar, undrande huru länge det kunde dröja, innan de skulle blifva bragta derhän att nädges taga äfven honom af daga och förtära det lilla ätbara, som då ännu kunde finnas qvar på honom. De fortforo sålunda att modigt kämpa mot alla de vedervärdigheter, som mötte dem på deras väg, tills de återigen förlorade spåret, hvarefter alla deras bemödanden att återfinna detsamma, tyvärr, voro och förblefvo fruktlösa. De befunno sig midt inne i en vild skog, hvilken syntes dem vara lika mörk och olycksdiger som Dantes Underjord, och här sågo de den första snön falla, utbredande ett hvitt täcke öfver marken samt försilfrande furuträdens grenar. Då de hade gått här länge och väl, fåfängt sökande efter det förlorade spåret, påträffade de helt plötsligt liket af en indian, som i en hoptryckt ställning befamns sittande vid foten af en hög tall. Den döda kroppen var insvept i en filt och saknade hufvud. Vid sidan om densamma lågo qvarlefvorna af en häst strödda på marken. Huru hade denne olycklige främling. råkat i en sådan belägenhet, och hvad hade blifvit af hans hufvud? Dessa voro de frågor, som våra resande framställde för hvarandra; men ingen af dem kunde gissa rätta svaret. Åsynen af det hemska