Dagens Nyheter – 14 januari 1874, sida 2

varit liggande. Efter att ha placerat lådan på det enda bord som fanns i hyddan; öppnade han densamma, och se der låg at verkligen Cremonesaren, beqvämt hvilande i en bädd af ljusblått sammet; sjelfva fodralet var ett mästerstycke. Såsom er öm moder vakar: över sitt späda barn, då detta handhafres-af. en obekant främling, så tycktes nu äfven. Lucius. vaka öfver. sin violin, när han såg densamma i den okände vandrarens händer, Skulle han möjligen ej iakttaga: tillräcklig: försigtighet vid dess framtagande ur fodralet, eller: kanske till och med-gå nog långt iOvarsamhet att afbryta dess hals? Kirurgen var alltför mycket engelsman för att visa sin oro; men ehuru stum och orörlig som sen mumier var han likväl full af. ångest. Den okände upptog emellertid. instrumentet--på ett sätt; som lemnade dess egare intet öfrigt att önska; ock som påminde om huru den unga mo: dren upplyftar -gin ende älskling ur. dess prydliga vagga; hans långa fingrär slöto sig om dess hals; derpå förde handen till .sin haka och lät stråken långsamt glida öfver dess: strängar. 0, hvilken förtrellning redan i dessa första toner; framkalladejblott på försök! a: R Geoffrey kastade ytterligare en furugren pårbrasan likasom. för att: hedra. den uppträdande virtuosen.Hvad Absalön angår, satt han bill hälften gofvande och drömde