Musik. Fröken Hilda Thegerströms utmärkta talang förfelar aldrig att församla ett musikaliskt och tacksamt (ej att förvexla med mångtaligt) auditorium. Vid sin senaste konsert var hon äfven särdeles lyckligt disponerad, och i denna goda stämning gaf hon åtskilliga intressanta karaktersstycken (ej att förvexla med de enfaldiga salongspjeserna), hvaribland förnämligast den vackra, mer än hundraåriga nyheten af Rameau: 4 pjeser, sammanställda till en suite, och något moderniserade, förstås. Äfven förekommo tre karakteristiska ungerska nationaldanser, bearbetade för fyra händer af J. Brahms, samt en ganska spirituell tarantella, likaledes fyrhändig, med våghalsiga, men ej stötande modulationer, af Raff, hvarvid konsertisten talangfullt biträddes af professor Berens. Slutligen förekom en pianoqvintett i tre sammanhängande satser, af Fr. Berwald — en ofelbar habitut i fröken Thegerströms konserter. Adagiot är en vacker och fint tänkt komposition; de båda andra satserna sakna ej intressanta harmoniska vändningar, men väl melodi och sammanhang. Det svåra pianopartiet utfördes af fröken Th. med stor talang, och de biträdande (hrr Book, Lindroth, Nordquist och Söderman) iakttogo all. pietet. En intressant bekantskap var rondon ur operan Mitrane af Rossi (från början af förra seklet), hållen i den renaste Pergolesestil, och i lika ädel stil sjungen af fröken Olena Falkman. Denna utmärkta sångerska gaf dessutom ett par vackra romanser af Josephson och Hallström samt dessutom en af Grieg, allt med samma varma föredrag. W. B.