Dagens Nyheter – 13 januari 1874, sida 1

XR o—————-— -—— X X------n—xwwmwmwmnwnmntmunann uuw.——— Z2—— RAR i Arbetarebostäder. ) ; (Forts.) Vid tredje och sista föreläsningen uppehöll sig tal. vid frågans ståndpunkti Sverige eller rättare Stockholm, sedan han kastat en återblick på det förut, vid de tvenne töregående föreläsningarne, sagda. Den praktiska tillämpningen, yttrade tal., har här ännu ej mycket att förkunna; men är sjelfva frågan hos oss blott ett barn af året Årtionden hafva förflutit sedan frågan väcktes om att Stockholms stads brandförsäkringskontor. borde lemna något bidrag för uppbyggandet af hus till bostäder åt mindre bemedlade bland arbetsklassen. Styrelsen öfver brandförsäkringskontoret beslöt år 1816 att 30,000 rdr skulle årligen under 5 år utgå ur kontoret såsom lån till enskilda personer, som kunde vara hågade att uppbygga så beskaffade stenhus, att fattiga, helst till arbetsklassen hörande personer kunde i dem erhålla tjenliga bostäder. År 1837 höjdes detta anslag till 225,000 rdr. Af denna lånesumma, som kallades nybyggnadsfonden, ha, enligt uppgift från brandförsäkringskontoret, utlemnats lån för uppförande af inalles 38 byggnader till ett ursprungligt belopp af 291,850 rdr. För dessa lån voro låntagarne förbundna att årligen inbetala 4 procent å ursprungliga lånebeloppet, af hvilka 2 proc. beräknades som ränta å det efter näst föresående inbetalning återstående kapitalet, och det öfriga af inbetalningssumman tillgodofördes låntagaren i afräkning å hans skuld, hvarigenom lånet skulle blifva återbetaldt på ungefär 37 år. ; 1849 beslöto stadsfullmäktige att fonden skulle indragas, sedan den dåvarande behållningen blifvit använd. Efter det denna föreskrift meddelades, ha från samma fond utlemnats lån till 7 ueegare med sammanlagdt belopp.af 60,000 rdr. På hemställan afstadsnämden anslog brandförsäkringskontoret en summa af 90,000 rår, fördelad på åren 1849, 50 och 51, till låneunderstöd åt dem, som inom hufvudstaden ville uppföra boningshus af sten och inreda och utstyra dem åt fatga familjer bland arbetsklassen, mot en billig hyra, som af fattigvårdsstyrelsen skulle bestämmas. Husegarne skulle enligt fattigvårdsstyrelsens föreskrift upprätthålla ordning, snygghet, och sedlighet inom egendomen: Anslaget fick namn af fattigbyggnadsfonden. År 1857 medgåfvo brandkontorets styresmän att fonden skulle få användas utan någon inskränkning till tiden. Ett ytterligare anslag af 60,000 rdr beviljar des år 1854, så att fonden steg till 150,000 rdr. Dessa lån, för hvilka ej någon ränta beräknas, inbetalas till brandförsäkringskonteret genom 4 proc. å det ursprungliga kapitalet, så att detta är inbetaldt efter 25 år. Nyttan af dessa lån torde dock varit obetydlig, och det afsedda ändamålet att få sunda bostäder för arbetarne torde vara förfeladt, så vida ej de af fattigvårdsnämden byggda hus härifrån göra undantag. Dennanämd är egare till tre arbetarebostadshus i Stockholm, ett beläget i hörnet af Tjärhofsoch Barnängsgatorna, ett vid Luntmakaregatan och ett vid Sibyllegatan. Dessa arbetarebostäder uppkommo genom frivilligt penningsammanskott i anledning af kung Oscar I:s tillfrisknande från en svår sjukdom i början af 1850) I sammanhang. med denna uppsats hänvisar Rod. till en annons i detta blad angående den arbetare. bagtadsförening, för hvilken professor Hartelius är ordförande,