Dagens Nyheter – 9 januari 1874, sida 3

Till kärleksguden i det 19:de seklet. Du sköne, skälmske gosse, som ständigt log och lekte Och spelte hvarje hjerta mång tusen grymma spratt: Än slipade du pilen, än offret ömt du smekte — Nu Nemeösis dig träffat, vår tid dig hunnit fatt. Dig vingarne ej bära, de granna färger bleknat, För högt du fordom flugit, längs jorden nu du far: Och;som man ej kan anta att hjertat ditt har veknat, Är det väl gudakraften, som du förlorat har. Ty förr, det må man tillstå, din makt oändlig varit; Enväldigt du regerat i hjertan som en kung, För dina knep och konster millioners lugn har farit, Du har förvridit hjernan på gammal och på ung. Men nu din stund är kommen, du måste gifva vika För pengar och förnuftsskäl; — ditt motstånd hjelper ej, Ty stundens hopp och sträfydn, de äro sig ej lika Till syfte och till drifkraft; — man ger dig endast nej. Nu rikedom är målet och att nog sådan vinna Man lemnar dig i sticket, du lille kärleksgud. Lägg bort din pil och båge, ty alla hjertan brinna Af guldtörst blott; der hår du nu verldens första bud. Ty 6pouseurn ej mer kring blomstren lätt sig svingar Som fjärilen att njuta, men hemtar liksom bien Förråd till sina kupor; och nu gin frihets vingar Han säljer blott mot pengar; — allt annat ger man hin. Så säg då, Kain lille, af dårskapen, din broder, Hvad har du gjort? Hvar är han? O säg, hvar finneshan? Han från dig flytt att taga om händer lyx och moder, Ty i ditt fack han funnit att intet göras kan. I månget qvinnohjerta, der herrskar du väl ännu, Men spiran är dock splittrad — och smickra dig ej mer Att döden.du kan gifva. Din vanmakt straxt bekänn! Ju Din tvillingbroder: dårskap, han dödar många fier. Ack, stackars gamle gosse, din svaghet kan oj hjolpas Af Eskulap och hela hans stora fakultet; Men för att din triumfvagn ej ned i grund må stjelpas, Försök blapd tidens under, — tag elektricitet! Urdur,