Dagens Nyheter – 9 januari 1874, sida 2

till dess att grefven tilltalade honom, slog sig Arthur Helmer ned. på en stol vid dörren och hade nu god tid.att betrakta både rummets invånare och dess möblering. Grefven hade, såsom Ek sagt, . blifvit nästan oigenkännelig. Det fordom mörka, glänsande håret, hvilket snarare ,prydts än missklädts af några vid tinningarne, inflätade gråa -strån, hade blifvit krithvitt, de förr så stolta, blixtrande; ögonen hade antagit ett utseende af matt slipadt glas och den en gång höga spänstiga gestalten var nu lutande och svag. Det var med ett ord ett. yttre, som tydligt bar vittne om bruten själskraft;, om en ande, som redan börs. jat lossa på sina jordiska band: Sådan är verldens gång. Ju större höjd vi falla ifrån, desto djupare och våldsammare blir fallet; den, som faller från ett fönster i första vå. ningen, kan komma undan med några kons. tusioner, medan den, som störtar ned från taket, i de festa fall slår ihjäl sig, Om det är sannt att man af de föremål, hvarmed en menniska älskar att omgifva sig, kan döma till hennes karaktär och tycken, så borde man ej haft svårt att bilda sig ett. omdöme om beskaffenheten af grefvens nuvarande -själstillstånd och sinnesriktning. Det lilla rum, hvarinom den fordne egaren. till det präktiga , Björkeboda numera dvaldes, företedde sålunda till