Dagens Nyheter – 9 januari 1874, sida 2

RÄTTET.och PULISNYHETER. RÅDHUSRÄTTEN. Förfalskningar. I går fortsattes å rådhusrättens fjerde afdelning ransakningen angående studeranden vid Upsala universitet Karl Johan Östling, hvilken belånat falska handlingar i riksbanken och Mälarprovinsernas enskilda bank. Ombudsmannen vid riksbanken, protokollssekreteraren G..W. Österdahl, var vid ransakningen närvarande. Östling, som nu var iklädd sina egna kläder, erkände liksom i Poliskammaren, som det syntes nnder djup ånger, de särskilda förfalskningarne. Han påstod att det till en början var nöd som dref honom till detta steg. Hans föräldrar, hvilka efter bästa förmåga sökt att underhålla honom i hans studier, hade slutligen af brist på medel till stor del måst upphöra dermed. När han så en gång börjat att beträda brottets breda stråt, gjorde han sig skyldig till den ena förfalskningen efter den andra: Han drefs slutligen härtill, emedan han måste ha pennin gar för att i utsväfningar tysta sina samvetsqval. På ordförandens fråga huru han kunnat på enjemförelsevis kort tid göra slut på så mycket penningar, då han likväl under denna tid — som Östling sjelf omtalat — ett par gånger erhållit mindre penningsummor från sina föräldrar, svarade Östling att han användt dem dels för att inlösa de redan förfallna lånen, dels till resor till Stockholm, der han tagit in på något hotell och sedermera dagar igenom lefvat i sus och dus. a För öfrigt hade Östling samma uppgifter här som inför poliskammaren. Rådhusrätten utsatte derefter målet att åter förekomma nästa torsdag. Inom denna tid skola lånehandlingarne afsändas till Upsala, på det dervarande ersoner, som i dessa handlingar af Östling blifvit falskeligen uppgifna såsom långifvare, låntagare, borgenärer och vittnen, måtte höras angående Östlings uppgifter. Anklagad för bedrägeri. I går förevar åter till behandling inför rådhusrättens femte afdelning det af bagaren A. P. Andersson mot förre handlanden ÅA. G. Hallberg instämda ransakningsmål, derför att denne skall hafva svikligen frånhändt Andersson en inteckning å 4,000 rdr, hvilken hos Hallber; varit hypotiserad. Hallberg, som vid hemtningsäfventyr ålagts att inställa sg, var personligen närvarande; Andersson var åtföljd af sitt förra rättegångsbiträde, hofrättsnotarien V. F. Winroth. Först inlemnade Hallberg till domstolen en skrift, hvilken till en början skulle utgöra rättelser öfver det förliden gång förda protokollet. Derefter öfvergick den till åtskilliga anfall af det mustigaste slag mot målsegaren och hans vittnen och rättegångsbiträde, mot domstolens ordförande och dess ledamöter, mot tidningarne o. s. v. Spetsen på det hela var Hallbergs tillkännagivande att han inför justitiekanslersembetet anklagat stadsfiskal Cederborg för falsk rapport, öfverståthållareembetet för olaga remiss och ordföranden i femte afdelningen för olaga och partiskt handhafvande af målet, hvarom fråga är. Hallberg framlemnade derefter ett intyg att anmälan blifvit gjord hos förutnämda embete: Och ville han till slut jäfva såväl rättens ordförande som dess ledamöter i följd af denna gjorda anmälan. Efter en kort stunds öfverlöggning förklarade domstolen, som ännu ej blifvtt delgifven något åtal från justitiekanslersembetet, sig oförhindrad att vidare fortsätta ransakningen, Ogifta Anna Sofia Johansdotter, hvilken såsom vittne förliden gång varit närvarande, hade denna ång till sitt senaste vittnesmål att anföra: Samma ag bagaren Andersson, enligt hvad han sist berättade, varit hos, henne och lånat 50 rdr, för att som har sade. få fall summa till att lösa sin inteckning hos Hallberg, hade han senare anmält för henne att han varit hos Hallberg, men ej -örhållit inteckningen, emedan Hallberg sagt den ej vara tillhands, utan hade han bedt honom komma tillbaka etter åtta dagars förlopp. Andersson hade sedermera några gånger berättat for henne, att han varit hos Hallberg vtan att lyckas få intockningen, hvaröfver han beklagat sig. Andersson bad härvid att få omtalad; att då han andra eller. It sgängen besökte Hallberg, hade denne uppgitvit att inteckningen befann sig hos grosshandlanden Cervin. Andersson begaf sig då omede)bart, dit — men der hade. aldrig fallberg Presenterat någon inteckning. Andersson skymrdade derefter :till polismästaren Östlund föratt fråga honom till råds. Denne, som beklagade att hän råkat: ut för Hallberg, rådde honom genast instämma: Hallberg i brottmålsväg, På framställd förfrågan till vittnet Ji ohansson, huruvida hon hört att, Andersson sagt. sig ha varit hos grosshandlanden Cervin och efterfrågat inteokningen, svarade-hon härtill ja. Johanssow tillade Ugssälot att. hon. hört hem Snöberg — såsom Hallbergs vittne Piculell kallat sig under dess besök hos Andersson — hafva yttrat till Andorsson, att det var rysligt att Andersson skulle:bli bedragen af Hall:berg, N Snöberg-Piculell; som till dagens ransakning var inkallad vid 25-riksdalers vite, lllrägades han hafs detta yttrande. Härpå svarade Piculeh nej. . Tjönstflickan Mathilda Karlsson hade: blifvit-såsom vittne. inkallad. Hon, hvilken sedan några år tillbaka varit ensam. uppassorska: å.-källaren Sol68, -påstod med bestämdhet att -honaldrig sett. Andersson ooh -Pioulell tillsammäns å nämda källare, såsom Piculell uppgifvit.Hon kände till utseendet såväl Andersson som Pieulell... .Sedan detta vittnesmål afgifvits, uppsköt rätten den vidare: ransakningen till torsdagen den 29 dennes, då målsegaren ålades medhafva all den bevisning, hvaraf han vill sig i målet begagna, Hallberg ålades som förut vid hemtnpingsäfventyr att inställa sig, me ss—— I ott referat af undersökningen angående framlidne kapten Stedts förskingring af krongspanmål uppgafs att en handlande C. J. Als Ogius uppträdt såsom om-. bud för handlanden Landqvist, Det. har sedermera blifvit .upplyst-att--ombudet var 6n annan ht Alskogius, som jemväl uppgafsvara handlande, rd