Dagens Nyheter – 9 januari 1874, sida 1

AK torn och fortfor, då f: d: kämmartjonaren misstroget skakade sitt gtåk hufvud. Och fröken Sigrid fogar sig med lugn i sitt öde? — Ack, Berr doktor, den gudsengeln har ej sedan den dag vi lemnade de granna rummen på Drottninggatan låtit höra en exdå suck af saknad eller Visat ett enda spår af misshöje eller missinod. Här kommer och går hon i vår Hllä koja med sam ma lugn och sänma frimodighet som fördom i slöttet på Björkeboda. Hon förtjenade allt att bli lycklig, men Gud vete hvilken lott som! förestår henne. — Och kammarherren ? — Mod honom är det mest förbi, Gud nåde oss så visst. Han har aldrig varit densamme som förr alltsedah det der släganfallet. Herrn skall knappt känna igen honöm, ifall herrn önvisäs med att vilja se honom. — Jag måste tala vid Honom: — Nå, må så ske då. Ber herr doktorn, hans hår är hvitt som snö och stundom är han så slö, att han inte vet till sig. Då tycker han sig ännu vara i sin välmakts dagär -och fanderar på en hop förändrins gar med Björkeboda — stackars herre, dem lär han väl knappt få utföra i denna verlden! — men när han åter blir redig, så HERTIGINNAN AF KOJAN, ö