Dagens Nyheter – 7 januari 1874, sida 1

Förhållandena i det olyckliga Spanien börja att redan från det nya årets första dagar draga till sig mer än vänlig uppmärksamhet. För den som närmare följt händelsernas och partistämplingarnes gäng vöro dock ej de tilldragelser telegrafen reddelat från Madrid så synnerligen öfverraskande. Ty. en kris måste ega rum då eortes första gången skulle sammanträda efter att nära 4 månader ha varit åtskilda. Det fans inom denna församling element hvilka icke kunde förena eller försona sig med den sansade och så att säga assimilerande politik, som Castelar sökt genomföra i Spanien, liksom förut Thiers i Frankrike. . Den 6 september förlidet år utnämdes Castelar till spanska republikens president efter Salmeron. Hans besegrade motkandidat var den radikale Pi y Margall. Den nya regringen hade, som man vet, att kämpa mot oerhörda svårigheter. af alla slag, hvilka ännu mera förökades deraf att Salmeron och Pi y Margall gjorde sig fill ledare, den förre för federalisterna (som vilja upplösa riket i småstater) och den senäre för de yttersta radikalerna. Cortes ajournerade sig emellertid den 20 september och nu följde en tid af jemförelsevis större lugn för den nya regeringen, hvilken mera odeladt fick tid att rikta sin uppmärksamhet på återställandet af lugne öch ordningen inom landet, Framgången: blef dock i brist åf träpper ej stor; och missnöjet inom de mot regeringen fiendtliga partiorna växte och fann näring just i dessa hennes motgångar. Kom. så dertill att Castelarallt mer: och: mer skilde sig från de federalistiska grundsatserna, liksom han ock af politiska skäl motsatte sig Salmerons fordran att en statskyrka ej skulle förefinnas samt att ministeren skulle omorganiseras i federalistisk anda. Jäsningen blef allt större, partiernas förhållande till hyarandra. allt spändare; i Madrid: egdeflera arresteringar af federalister-rum, i Sevilla; i Cadix, i Xeres,iGranada, i Utrera, Eviga, Castellan, Saragossa ock Barcellona timade oroligheter i följd af! det Salmeronska partiets stämplingar. Alla dessa oroligheter lyckades det dock regeringen att kufva, men partiet växte. Så kom