Dagens Nyheter – 5 januari 1874, sida 2

mentet till grund lagda, kunna befria kommissionens öfversättning på detta ställe eller utelemnandet af ifrågavarande ord från en bismak af partiskhet eller afsigtlighet, dem vi måste på det högsta ogilla, i synnerhet som kommissionen, på sätt dithörande noter utvisa, bibehållit så många andra verser eller ställen, oaktadt de saknas i de äldsta handskrifterna eller i flera gamla handskrifter eller i dem icke läsas, såsom det ömsevis heter i dessa noter. Bibeln är icke blott den svenska statskyrklighetens eller lutheranismens eller protestantismens urkund, utan kristendomens. Det gamla testamentet, hvilket kristendomen icke kan hvarken undvara eller underkänna, utan att rycka grunden undan sig sjelf, alldenstund Jesus och hans apostlar för sin både värdighet och trovärdighet åberopa sig just på det, har kristendomen derjemte såsom religionsurkund gemensamt med judarne. För att icke tala om striden med dem och tydningen af det gamla testamentets profetior m. m., är äfven tydningen af det nya testamentet ännu så oafslutad och vexlande, att alla de många vår tids kristendomar kunna hvar för sig åberopa sig på det, utan att någon af dem mäktat öfverbevisa de andre. Enligt protestantismens så mycket omordade och rosade princip, skall derjemte bibelns auktoritet stå högre än till och med de kyrkliga bekännelseskrifternas. På grund af allt detta och såsom vi redan antydt måste vi finna att en bibelöfversättning som vill hafva en framtid måste uteslutande och troget hålla sig till grundtexten, utan allt afseende på särskilda kyrkliga eller teologiska dogmer eller åsigter. Bibeln är ett, katekesen och de speciela kyrkliga undervisningsböckerna eller apologierna ett annat. Att glömma detta är att förneka den gudomlighet man eljest tillerkänner bibeln. Här är ju icke fråga om en bibelutläggning eller förklaring af hrr den och den såsom enskilde lärde, i likhet med t. ex. Melins bibelöfversättning med förklarande anmärkningar, utan om en af och för svenska folket erkänd och oktrojerad svensk öfversättning, sådan att man i den kan anse sig hafva bibeln sjelf och bibeln allena. (Forts.)