Dagens Nyheter – 2 januari 1874, sida 1

ndagarne från kl. 0—19 e. m. år, kunde jag åter, om ock med blödande fingrar, uppgräfva er ur grafvarne! Gyllene tider, då fantasien ännu icke af den isande verkligheten tvingats att draga sig undan till själens djupaste gömslen, utan öppet steg fram till dess yta för att i mångskiftande färger måla för henne jordlifvets harmoniska skönhet. Himlen var då en glob af kristall, oändlig som dess skapare och omslutande med honom dessa tusen sinom tusen glänsande verldar med alla deras lyckliga bebyggare, skapade för sällhet och åf kärlek. — Illusionen har flytt. Tomt är nu, der förr var rikedom. :Skall ef lifvets verkligheter denna tomhet slutligen befinnas fylld af godt eller ondt, af sällhet eller osalighet? Dock, hvad är individens lif;-hans små njutningar eller. sorger, hans salighet eller fall? Sandkornet är till föratt bilda högen, myran för att. bilda stacken, mermiskån för ätt bilda menskligheten. Och du, mensklighet, hvarför -är du till? -Hvartlöpa seklernas menniskomillioner, då de ctill nya millioner lemna denna skådeplats för ljufva och -bittva känslor, för godt och ondtarbete i-tanke och handling? Den ena-generationen lemnar :till den andra-i arf skörden af sitt utsäde, de hopade frukterna af-sin egen verksämhet och alla :bevarade: skatter från längesen hänsvunna slägter, men dårskaper och Jidanden följa.med vid-arfskiftet: Jag hade hunnit till vårt -århundrades gränslinie och kastade mine blickar öfver den bredvidliggande gruppen, det stora seklets grafvar, Här och hvar uppstego öfver denna :grupp tjocka dimmöor, färgade i brokiga skiftningar af skenet från dansande lyktgubbar. Marken tycktes jäsa, Tuften föreföll qvaf och tryckande; eh rensånde åska syntes dock nalkas, och den utbröt. Bland blixtar framträdde härur det Aydda seklets ande: — Kom till mig, du ytlighetens och skräflets representant! utropade jag nästan ofrivilligt. Är det den färdfulle fursten eller den lättsinnige pajazzon, du söker dölja under den filosofiska -mäntel af spindelnät, som du behagsjukt kastat öfver dina axlar? — BSlaf af din tid! Oi jag ville uppenbara för dina ögon det-stora seklets skönhet, som du skymfat likasom gudsförnekaren skymfar Gud, emedan han icke känner honom, skulle du förbländas. Om din af naturfilosofien omtöcknade själ mäktade begripa hvad en ide är, skulle jag visa dig min, Om du, materialismens fånge, förmådde sträcka din andes blick utöfver ditt kroppsliga ögas trånga synkrets, om du kunde Jlösslita din aptit från den halfvuxna hveteåker af saftig grönska, på hvilken du fråssar, och inse, att de korn vi sått derunder voro ett lefvande säde, då skulle du i aningen om rikedomen hos den skörd, som en gång skall bära de fullmognade axen, med beundran och tacksamhet tala om det stora seklets såningsmän. Farväll — Anden skingrade sig härpå och försvann. Hade han talat sanning eller var det blott den prålande lögnen, som behagsjuk leker med granna fraser ännu från den tomma skuggan? Hvilken svarar mig härpå? En lysande punkt visar sig vid den östliga horisonten; den höjer sig, blir allt större, närmar sig, denna nattliga meteor. Men den har mensklig gestalt. — En menniska som flyger! Det måste vara framtidens genius. — Du har rätt, främling. Jag hörde dig uttala tvifvel om framtiden och jag kommer för att återskänka dig tron. Hvad en gång blifvit gjordt är gjordt; ——ID rg gr rr rr Trrrr nan remmen men intet är förgäfves. Sten på sten, och under århundradens lopp uppföra slägtena framtidens stora tempelbyggnad. Hvarje tidehvarf har sin andel bestämd i detta arbete; som en gång skall blifva ett värdigt Guds hus, men färdigt först då, när efter årtusendens strider till förädling menskligar ER a ga a oo