Dagens Nyheter – 2 januari 1874, sida 1

MM mare blick än han på länge gjort. Det var en blick, som gjorde grefvinnan godt ända in i hjertat, och hon besvarade den med ett ögonkast, fult af den innerligaste ömhet, i det hon sakta frågade: — Säg mig, min Alexander, är du verkligen så öfyertygad om baron von Gallens ädla Karaktär och upphöjda tänkesätt, att du tror, det han kan göra vår Sigrid lycklig? — Fullkomligt, min vän, fullkomligt, svarade grefven i detsämma fransäsen slutades och de dansande paren skingrades åt alla håll. Dessutom torde den der förbindelsen för vår Sigrid vara nödvändig för att en gång göra ett slut på vissa romantiska drömmar, som hänga qvar från Björkebodas park och Björkvikens vackra stränder. Se, der ser du sjelf, kunde hon väl underlåta att, fastän förd vid von Gallens arm, stanna och Hviska vid den välsignade. doktorn... — Men doktor Helmer är dock en aktningsvärd ung man och din äldste väns son, invände grefvinnan i mildt förebrående ton. Grefven svarade intet härpå, utan vände tigande om inåt rummen, dit den dansande ungdomen under pausen mellan danserna just nu strömmade in. Om vi vid början af den just nu slutade fransäsen hade blickat ih i danssalongen, skulle vi bland de få icke dansande upptäckt den af kammarherren med ett visst missnöje omnämnde doktor Helmer, hvilken